Gänget som jobbar när andra sover

När Inger Fjällås och kollegan Elisabet Laestander kommer till jobbet möts de av kvällsskiftet som lämnar rapport inan de går hem.
Lokalerna är tämligen nedsläckta fast inte överallt. I ett dagrum står tv:n på. Nanna Lasko, Sonja Bengtsson, John Westerlund och Maj Sundvall sitter framför.
- Det är så trevligt att umgås och se på tv tillsammans. Jag har en apparat på rummet, men den är som en möbel, jag har inte haft igång den på ett år, säger Nanna som understryker hur trevligt det är att bo på servicehuset i Arjeplog och hur bra de har det.
- Vi får ju vara uppe så länge vi vill, säger hon.
45 boende huserar
i Arjeplogs längsta hus
Nattpersonalen gör tillsyn av de boende i två omgångar. 45 boende i en byggnad som har tre våningar, 4 000 kvadratmeter golv, är Arjeplogs längsta hus och har 17 utgångar.
- Jag älskar alla som snarkar, säger Inger och förklarar att genom snarkningen får hon ett tecken på att allt är som det ska.
Ibland går de två nattjobbarna tillsammans. Ibland delar de på sig. Men de går, sparkcyklarna bullrar för mycket. Dessutom får inte hissen användas på natten, om den skulle fastna mellan två våningar.
- Det var någon som kollade med stegräknare. En normalnatt kommer vi upp i 8 000 steg, berättar Inger.
Städning ingår i jobbet
I rutinerna ingår även städning av allmänna utrymmen. När det är lugnt rullas städvagnen fram och mellan larmen städas toaletter. På väg genom korridoren stannar Inger, öppnar en dörr.
- Här är tvättstugan. Jag ska bara hänga upp tvätten ...
Larmen som kommer till en slags mobil piper, nästan för jämnan.
Larm och extrapersonal
Det finns mattlarm, dörrlarm och sänglarm.
- Det är lugnt i kväll. Förra natten var det värre, då räckte vi inte till, då måste vi kalla in extra personal, säger Inger.
Ibland kör det som sagt ihop sig. Någon är orolig, någon mår dåligt eller har ont, någon har ramlat, någon behöver tröst, någon är hungrig. Dessutom ska allt som händer dokumenteras.
Sedan Inger Fjällås och Elisabet Laestander började jobba natt har mycket hänt. Förr var det ensamjobb, larmsystemet var inte utbyggt och hips-vips kunde någon bara ge sig iväg.
Skrattar åt sina knep
Inger och Elisabet skrattar åt sina knep som de brukade använda. Det var tejp, papperstussar och spottkoppar som märken vid dörrar. Var märket orört var vårdtagaren på sitt rum.
Nu finns lyftar, höj- och sänkbara sängar och sidenlakan som hjälpmedel. Jo, sidenlakan är ett hjälpmedel, det är lättare att vända en vårdtagare på ett sidenlakan än ett vanligt lakan.
Vårdtyngden har ökat
Största skillnaden är dock inte hjälpmedlen. Det är det faktum att vårdtyngden har ökat så markant. Många vårtagare skulle platsa på långvården och fanns fler platser på demensboendet Facklan skulle också de kunna fyllas.
Nattpatrullen Pärlan som har tillsyn av vårdtagare som bor hemma, och som svarar för trygghetslarmen består av två personer. Den här natten jobbade Anette Persson och Maria Sundström. De gör fyra bilrundor varje natt. Mellan varven går de in som resurser på Vaukagården/ Tallbacken. Och den här natten var de så lugnt att de kunde äta tillsammans med Vauka-personalen vid halvtretiden. Soppa eller fil. Och kaffe.
Plötsligt måste en orolig vårdtagare tröstas
Men säg det lugn som varar. Plötsligt börjar larmen pipa. En vårdtagare är väldigt orolig. En är väldigt hungrig. Elisabet går till den orolige och får sitta och trösta i 45 minuter. Inger hämtar den hungrige för att bjuda på välling.
- Det är inte kul att inte hinna, ibland kan det vara på liv och död, säger Inger.
Dörrlarmen är nästan värst. Då larmet går har en dörr öppnats. Det kan betyda att en vårdtagare är ute på promenad och i ett trevåningshus finns det trappor. Lyckligtvis händer det inte så många fallolyckor. Det är ett och ett halvt år sedan sist någon föll i trappan.
Klockan närmar sig sju. Lamporna tänds och rapporten ska lämnas. De två nattjobbarna ska hem och sova och de tolv dagjobbarna ska ta vid.
- För att kunna jobba natt måste man kunna sova på dagen. Man får inte rucka på sovningen, för då blir man inte långvarig på jobbet, säger Inger.