Ett 50-tal hade sökt sig till Silvermuseet på fredagseftermiddagen för att få ta del av Fia Kaddiks bilder och berättelser om det moderna renskötarlivet. Fia Kaddik tycker att det är hon som same som ska skildra det samiska livet, inte någon annan.
Hon gör det på ett kärleksfullt sätt, vare sig det handlar om en stämningsbild från Sarek, en flådd renskalle eller korvtillverkning.
- Alla kan inte vara renskötare, men renen är stommen i det samiska livet. Och det är känslan som sitter i oss var och en som är den viktiga. Några slöjdar, andra städar, en tredje gör något annat. Men ända kretsar allt kring renen.
Förfall
Fia Kaddik vill visa renskötseln som den är i dag, men hon vurmar för traditionerna och låter inte något förfaras när det är renslakt. Allt går att ta vara på.
Hon visar bilder på samiska byggnader i förfall och konstaterar bara att det är så det är.
- Allt kan inte renoveras, en del ska tillbaks till naturen, säger hon.
Däremot kan hon inte förlikas med vattenregleringarna. Hon visar bilder på tomma vattenmagasin, och fulla, och farliga isvägar.
- Jag lär mig aldrig att leva med Vattenfalls skövling. Många har drunknat på grund av de förrädiska isarna...
Applådåskorna ekade i Silvermuseet när Fia Kaddik tackade för sig med en jojk som handlade om henne själv, då hon som liten hoppade på stenar vid Piteälven.
- Jag var en jäkel på att hoppa...