Förutom olympisk mästare kan hon nu titulera sig ”Årets utflyttade Pitebo”. Hanna Öberg bor i Östersund med skidskytten Jesper Nelin, men hon är hemma ibland på sommaren. Hon är glad över utnämningen och kommer till Piteå för att ta emot priset.
– Det är en ära, säger hon.
Säsongen började inte på topp. Under julen var hon ordentligt förkyld.
– Jag var knäckt några dagar. Hela säsongen kändes slut. Det var inte så många tävlingar kvar innan OS efter jul.
Men kroppen svarade ändå bra, visade det sig.
– Jag var på en högre nivå än jag brukar vara.
Årets OS blev oförglömligt för Hanna Öberg och Piteå.
– Jag vågade först inte tro på att jag skulle vinna. På sista varvet när jag sköt fullt skrek tränaren att jag kunde bli olympisk mästare.
Skidor har alltid varit en stor del av hennes liv. Familjen tycker om att motionera och brukar vara ute på våren efter säsongen och gå på tur.
– Vi har åkt runt Kebnekaise. Man hinner njuta på ett annat sätt, säger hon.
Alltsammans började väldigt tidigt hemma i Svensbyn.
– Jag fick ett par skidor när jag var två år och åkte omkring på gården.
När hon var tio år startade hennes pappa, som tävlat i både skidåkning och skidskytte, Piteå Skidskytteklubb.
– Det var självklart att jag skulle börja åka och jag fastnade för det.
Hanna Öberg hade tidigt en målsättning med sporten.
– Jag har alltid tänkt att det mesta är möjligt. Jag har haft som mål att bli bäst i världen. Men det kom tidigare än jag trodde.
Det bästa med skidskytte är kombinationen skidåkningen och skyttet, menar hon.
– Jag har alltid tyckt att det har tillfört någonting. Den största utmaningen är den mentala. Man är fokuserad. Här och nu. Det är den stora tjusningen. Skidåkningen är fysiskt krävande, men sedan ska man snabbt ställa om fokus och vara väldigt koncentrerad och ha hög precision. Det är ett avgörande läge.
Efter att hon tagit emot priset i Piteå ska hon åka med landslaget till Blinkfestivalen i Norge på rullskidtävlingar. Sedan bär det av vidare till ett läger i Torsby.
Hanna Öberg ser fram emot nästa säsong med VM i Östersund.
– Det blir spännande att se om jag kommer att utvecklas mer till dess. Det blir svårare och svårare att ta stora kliv när man kommer upp i utvecklingen, men jag hoppas att jag gör det. Jag vill se hur bra jag kan bli.
Hon är en tävlingsmänniska, men tävlar inte bara med andra utan också med sig själv.
– Jag är ganska målmedveten och ambitiös. Jag var ingen supertalang från början, men jag har jobbat hårt och blivit bra. Det är utvecklingen snarare än resultaten som driver mig. Jag har fortfarande mycket kvar att utveckla.
Hon fokuserar mycket på prestation.
– Det är lättare att bygga sin självinsikt på prestation och inte enbart resultat. Jag kan bara påverka vad jag gör, inte vad andra gör.