Att ge hopp åt drabbade har varit deras utmaning
Bland dem som genom åren fått sätta den prestigefyllda titeln Årets Pitebo på sitt visitkort är Bernt Kurkkio, som utnämndes 1990, och Kerstin Högling som tilldelades utmärkelsen 1991. Personer vilka på olika sätt hjälpt människor och tagit ansvar för speciella projekt.
Kerstin Högling har genom praktisk handling under många år engagerat sig för barn och gamla i Polen och därmed kämpat sig genom många ekonomiska barriärer.
Foto: Gunnar Westergren
- Men å andra sidan har ju befolkningen i Polen fått det litet bättre under senare år, konstaterar Högling och berättar om de ekonomiska barriärer hon brutit igenom och de stora ekonomiska insatser som gjorts i det filantropiska arbetet .
Kerstin Högling var i sin krafts dagar en omstridd och utskälld ordförande för Kommunals avdelning 28 sektion 1, men som dock hade ett starkt förtroende.
- Kerstin är verkligen en Pitebo att vara stolt över, löd bland annat juryns motivering när hon uppmärksammades för sina bedrifter och engagemang i praktisk handling.
Handlingskraft
Engagemanget började på allvar när Kerstin Högling var på en facklig kongress i Stockholm 1973. Då tog hon på sig att stötta en familj vars man satt i fångenskap för sin frihetskamp mot den kommunistiska diktaturen. Det var på den tiden Lech Walesa var en populär facklig person i Polen.
Sedan utvecklades arbetet genom det centrala LO-facket och kontakter med polsk fackföreningsrörelse. Det i sin tur förde med sig brevkontakter och lokal insamlingar, vilka resulterade i paket till behövande.
En rad konkreta bevis har sedan radats upp som visar på Kerstin Höglings handlingskraft och intensitet. Bland annat hur hon snabbt ordnade en hjärtoperation för en ung polska.
Hon har alltid slagits för att stärka kvinnans ställning, inte minst försörjningsmässigt. Det gäller inte minst i arbetet för polackerna.
- Man ska inte behöva leva på sin karl. Karlar är som blindtarmen.Man kan ha den och mista den. Men de kan ju vara bra att ha ibland.
Genom åren har i dag 82-åriga Kerstin Högling sett möjligheten att hjälpa de sämst lottade som en stor utmaning. Där hon också mött stor generositet från inte minst Pitebornas sida.
Hjälpa de unga
Högling har lagt ned mycken tid på att hjälpa barnhemsbarn och förbättra de ungas situation. Hon har även gjort resor till Polen för att följa upp hjälparbetet.
Men synproblemen har under senare tid gjort det jobbigt att fortsätta.
- Och inte har jag blivit yngre, tillägger hon och fortsätter, men det har varit intressant och roligt hela tiden.
Än händer det att det går något paket till behövande, genom polska bärplockare och långtradarchaufförer vilka har sina vägar till Polen.
- Hjälpen till Polen släpper jag aldrig, så länge jag lever, deklarerar hon.
Maken Manfred, som gick ur tiden 2002, var länge ett ovärderligt stöd för henne i det praktiska arbetet
- Vad mycket tejprullar vi använde upp, erinrar hon sig hon talar om allt arbete att packa ned förnödenheter.
Hon satte sig på äldre dagar i skolbänken, för att försöka bryta igenom språkliga barriärer, och lärde sig engelska. Kerstin Högling forsätter att inhämta kunskaper. Under senare tid har hon nämligen lärt sig hur de synskadade har det och hur man hanterar olika situationer som synskadad.
Skapar sångarglädje
Bernt Kurkkio, före detta mentalskötare, uppmärksammades för sitt arbete i det tysta bland människor med psykiska besvär. Han har också länge varit en drivande kraft bakom RSMH i Piteå, Riksföreningen för social och mental hälsa. Där han också varit spindeln i nätet för föreningens minikör och tidigare även teatergäng. Minikören har under Kurkkios ledning delat med sig av sin sångarglädje i många olika sammanhang
Kurkkio fick utmärkelsen Årets Pitebo för sin insats som en modern "Florence Nightingale", i manlig skepnad.
- Bernt Kurkkio startade kamratföreningen för människor med psykiska problem. Han har verkligen sett människor som de är, var en del av motiveringen för juryn för Årets Pitebo.
Det började med att Bernt Kurkkio sökte jobb vid Furunästs sjukhus, men där ville man inte alls ha honom. De tyckte att han skulle stanna kvar hos SJ i Notviken. Men Kurkkio gav sig inte utan lyckades via övertalning få en anställning. Samtidigt som han arbetade där gick han vidareutbildning. I sin nya uppgift blev han upptagen nästan alla vakna timmar av dygnet runt under många år.
Heltidsmusiker
Inom det yrkesverksamma livet har Bernt Kurkkio tidigare arbetet som svetsare, underskötare och mentalskötare. Numera är han, tillsammans med sambon Elvy, heltidsmusiker.
Redan under skoltiden revolterade Kurkkio mot vården, eller som han tyckte bristen på vård.
- Behandlingen av patienter gick inte ihop med det jag fick lära mig och inte heller med min människosyn. Patienterna behandlades nedlåtande, nedvärderande, nedtryckande. Det var mest en fråga om piller och pengar. Aldrig ett "förlåt mig", aldrig en kram. Psykvården saknade hjärta. När patienterna ville ha mänsklig kontakt istället för piller fick de ännu mer piller, konstaterade han då.
Så jobbar vi med nyheter