I början av 90-talet fanns det ett fotbollslag i varje liten by runt om i Norrbotten. Bara kring Älvsbyn kunde man spela i Nybyn, Älvsbyn, Korsträsk, Tväråsel, Vidsel, Vistträsk eller klöverträsk. 

Vissa höll ut längre än andra, men en efter en la klubbarna ner. 2009 lade Vistträsk ner sitt lag och innan fotbollssäsongen 2010 skulle dra igång var det Vidsels tur. Nybyn fick påfyllning från båda lagen och gjorde en kanonsäsong som resulterade i uppflyttning till femman efter fyra år i division sex. 

– Då la vi ner laget. Vi var bra, men alla som slutade gjorde det som tillsammans. Det är nog många som trodde att det var dödsdömt då för tio år sedan. Att Nybyn är borta, som alla andra. I Vidsel i dag är det trasiga nät och det är väl någon som klipper planen ibland ideellt, men vi går mot strömmen. Det ligger mycket arbete bakom, säger Robert Karlsson.

Även om laget lagts ner så fanns ändå fotbollssuget kvar. Karlsson diskuterade vidare med Nybyns eldsjäl Per-Ingvar om att börja köra lite gubbträningar. Det resulterade i att de på Nybynsdagen skulle spela en uppvisningsmatch mot ensamkommande flyktingar.

– Vi var några föredettingar som träffades och tränade inför det. De vann ju så klart för vi var ju slut sedan länge. Det märktes att asylkillarna inte direkt hade fotbollskunnandet, men de hade viljan och löpstegen. Då började tänka att fan om man inte skulle börja mixtra ihop ett lag igen, säger Robert Karlsson.

Då fanns egentligen bara Älvsbyns A-lag att spela för. Var du inte bra på fotboll så var det bara att lägga av egentligen. Så där fanns utrymme för ett till fotbollslag för de som ville spela. Många tidigare spelare kom tillbaka som Fredrik Freud Johansson, Jonas Grönlund och Mats Lundström, sen fyllde man upp med ensamkommande som ville vara med.

– Vi förlorade väldigt många matcher, men vi fick spela fotboll i alla fall. Det var då kaosmatcherna drog igång också mot Älvsbyn. Men det var Älvsbyn som barkade med glidtacklingar, folk som sprang in på planen och skulle spöa domaren och sånt, säger Karlsson och fortsätter: 

– Vi sticker ut medialt mycket för att vara ett division-5 lag, på gott och ont. De ringde ju från sportbladet och ville göra en vinkel på fotbollshuliganer, så jag sa att nog finns det huliganer här i femman också.

Året därpå kom problemet med att många som spelade var för gamla, hade problem med knäna och skulle få ihop livspusslet med barn, fruar och jobb. Då tog NIK in ännu fler ensamkommande i laget. När de hade inomhusträning under vintern kom plötsligt 40 personer som ville träna.

– De sprang i shorts, t-shirt och gympaskor i djupsnön, så viljan fanns där. Det blev många namn att lära sig, och många svåra namn. Vi kom näst sist i serien tror jag, men alla fick spela och vi hade en bra sammanhållning och väldigt kul. Vi hade nog halva Afrika i laget tillsammans med Uzbekistan, Ryssland och allt möjligt, säger Robert Karlsson.

Under den tiden hade de ensamkommande personal som kunde skjutsa dem till träningen. Men året därpå försvann den möjligheten. Då behövde Robert och Per-Ingvar som drog det största lasset hjälp. Då kontaktades Jonas Lindmark för att ta över tränarrollen och hjälpa till.

– Jag kommer sa jag. Man ska jag börja så ska vi köra seriöst, säger Jonas Lindmark.

Plötsligt kom Nybyn trea i serien. Nu blomstrar NIK både som byaförening och fotbollsförening. Lokalerna och arenan börjar uppnå sin fornstora glans. I dagarna har NIK kunnat öppna sitt nya fräscha gym för allmänheten och de driver också fik i lokalerna. Sponsorer och utmärkelser avlöser varandra. Senast kom pengar från storklubben Borussia Dortmund i Tyskland genom Sverige United.

– Jag och Per-Ingvar skötte det här med att söka bidrag och kontakta sponsorer i början, men Jonas har mer talang för det där. Så det blev en jävla massa grejer som vi fick. Släpp loss Jonas så fixar han det, säger Robert Karlsson.

– Jag har nog dragit in runt 240 000 kronor sen jag började. Och nu vart det ännu mer från den här storklubben i Tyskland. Där blev till och med vi förvånade och undrade först vad det är för fejkartikel som någon har kokat ihop. Man trodde inte det var sant, säger Jonas Lindmark.

Sponsorerna och bidragen kommer mycket för det fantastiska integrationsarbetet som det innebär att ha ett lag som nästan bara består av asylsökande killar. Allt Robert, Jonas, Per-Ingvar och Nybyns andra eldsjälar gör görs ideellt. Även skjuts till och från träningarna då de flesta av killarna inte kan ta sig dit annars.

– Nu har SISU Norrbotten gått in och betalat 10 000 kronor i bensin för att vi ska kunna skjutsa våra spelare i och med att planen ligger där den ligger, säger Lindmark.

– Egentligen var det därför det gick att dra igång från början det, att kommunen skjutsade dom hit, säger Karlsson.

Nybyn betyder mycket för sina spelare. Här anordnar de grillkvällar tillsammans och ser på champions league och kan bara umgås. Mår man dåligt så ringer man helt enkelt till någon av ledarna och pratar ut. Den hårdaste regeln de har i laget är att de ska fungera tillsammans och att alla är värda lika mycket.

Är det nyckeln till att hålla ihop det?

– Enda kravet är väl egentligen att man är snäll och accepterar varandra och ska ha roligt även om det är seriöst. Man ska ha kul och alla ska få chansen att vara med. Det är väl det som är kärnan. Killarna säger att ”i Nybyn får vi vara oss själva”. Det är så jag och Robban kör i alla fall och det verkar fungera, säger Jonas Lindmark.