Hon känns igen av många i Älvsbyn. I dag är hon 94 år men det överstigs nog av hennes sammanlagda åratal av engagemang för Älvsbyns många föreningar. I höstas prisades hon som "Årets trotjänare" på Älvsbyns näringslivsgala. Sen i somras har hon blivit sämre och sämre i höften. Nu under mellandagarna gick till slut skålen sönder i höften och sedan dess har hon suttit i rullstol. När hon kom tillbaka från Lasarettet fick hon först komma till Källbackens korttidsboende.
– De har väldigt bra och fin personal. De tog emot mig så bra och önskade mig välkommen. Men jag fick bara vara där i tre nätter innan det kom en taxi och skulle hämta mig. Det är som att man antas vilja vara hemma bara för att man är gammal, säger Nilsson.
Hemma behöver hjälp med det mesta då hon inte kan ställa sig upp själv. Toaletten är för liten för rullstolen och hon har fobi mot att bli inlåst själv i lägenheten på natten. Det känns otryggt. Hennes situation ska utredas den närmaste tiden, och kanske hamnar hon på Källbacken igen.
Hur kändes det att inte få stanna kvar?
– Det känns åt helvete på ren svenska. Jag har gråtit mycket de här dagarna. Jag har gjort rätt för mig till sista minuten i mitt liv och det här är tacken för allt. Det ska bråkas och diskuteras trots att det är vi gamla som byggt upp Sverige, säger Gunnel Nilsson.
På kommunen siktar man mycket riktigt på att man ska kunna vara hemma längre med rätt stöd. Det är så man fått ner köerna.
– Sen ska man inte vara hemma till varje pris så klart. Men det är en fördel om det går. Det strävar vi efter. Nu är det utredningshemteamets roll att stötta upp och göra en utredning av vilka behov hon har och sen utgår ifrån dem, säger Hans Nyberg, socialchef.
Varför var man tvungen skicka hem henne?
– Att man inte vill vara hemma ger ingen rättighet till att hamna på korttidsboende, utan det måste återigen vara behoven som styr. Men en aspekt man väger in i utredningen är just hur mycket oro man känner.
Nu väntar Nilsson på operation. Den kommer att dörja till februari.
– I min enfald trodde jag att jag skulle få opereras akut på grund av min ålder och jag tappar kondition för varje dag som dröjer.
Vad hoppas du på nu?
– Jag vill tillbaka till Källbacken och vara där tills jag blivit opererad och rehabiliterad så att jag kan stå på egna ben igen. Bara jag kan gå med rullator så jag kan sköta mig själv så kan jag vara hemma.