Videon är inte längre tillgänglig
Hanna Öhman, 32 år, drabbades av den allvarligaste formen av förlossningsskada när hon födde dottern Selma för drygt fyra år sedan. Skadan heter Sfinkterruptur och innebär att kvinnan spricker hela vägen från slidan till ändtarmen när hon föder fram sitt barn.
Omkring 3 000 kvinnor i Sverige drabbas av Sfinkterruptur varje år.
I Hanna Öhmans fall tog det cirka tre månader att upptäcka skadan.
– När jag ringde vårdcentralen trodde de att det var hemorrojder. Nu i efterhand förstår jag inte att jag inte la ihop 1+1 och åkte in på akuten, men när de säger att det inte är någon fara så tänker man inte på det.
I mitten av februari 2011 kunde Älvsbytjejen varken gå eller sitta. Efter en snabbvisit på hälsocentralen blev det Sunderbyn – och två timmar senare låg hon på operationsbordet.
Sedan dess har det blivit 22 operationer varav den senaste i Uppsala.
Trots alla operationer mår Hanna Öhman bara sämre.
– Jag önskar att jag kunde säga att det var bättre. Självklart blir man bitter, men jag vill inte gräva ner mig och tänka allt för mycket på det.
Hon är även försiktig med att skuldbelägga sjukvården.
– Det är väl förlossningen i så fall. Jag hade rätt till att opereras på plats, det är jag förbannad för att de inte gjorde.
Däremot är 32-åringen starkt kritisk till informationen om skadan.
Innan förlossningen ville hon inte veta något om förlossningsskador för att inte skrämma upp sig själv. Efter skadan fick hon en broschyr av sjukhuset.
– Jag skrattar åt den informationen. Det känns som ett stort hån. Det stod att slutmuskeln var skadad och jag kunde ha problem att hålla avföring och gaser i några veckor. Jag skulle äta fiberrik mat och dricka mycket vatten, i övrigt var det ingen mer information, säger Hanna Öhman.
Bättre information hade kanske lett till att hon insett allvaret tidigare.
Efter många försök att laga hålet i tarmen bestämde sig Hanna Öhman för att göra en tillfällig stomioperation i november i fjol.
– Livet innan stomin var ju mycket värre än i dag. Man var tvungen hitta en toalett fort annars fick man det i brallan och jag var alltid tvungen ha med rena kläder och underkläder.
Sådana situationer har en tendens att uppdagas i sämsta möjliga läge. Så också för Hanna Öhman.
Hon var på väg till en arbetsintervju för sitt drömjobb i Boden när hon kände att hon behövde på toaletten.
– Jag stannade vid vägen och gjorde mina behov. Jag fick torka mig med en handduk för att slippa sitta med skit i byxan på arbetsintervjun. Men det värsta var att det körde förbi en buss med militärer som jag fick sitta och vinka till. Jag tänker fortfarande på det där när jag kör förbi där, säger Hanna Öhman och skrattar.
Jobbet har varit en viktig del i livet efter skadan och alla på arbetsplatsen vet om Hanna Öhmans situation.
Nu har hon dock varit sjukskriven sedan november.
– Man tappar otroligt mycket av den sociala biten. Nu blir man nästan folkskygg. Man gömmer sig hemma. Bara åka och handla kan vara nog tufft. Åka och vara med kompisar och så där funkar inte riktig.
En stor del i vardagen har blivit att dela med sig av den. För att avdramatisera ämnet och sprida sina kunskaper och erfarenheter har Hanna Öhman startat en blogg.
– Jag försöker vara öppen och ärlig och skoja till det ibland. Jag hoppas att jag kan inspirera någon.
Hon vill inte att det ska vara tabu att prata om skador i underlivet.
– Folk drar sig från att prata om det för att det är mer genant att prata om underlivet än att man har brutit handleden. Man pratar inte öppet om kiss och bajs i vuxen ålder utan det lämnar man på förskolan.
Varför är det så?
– Jag tror att det är för att det är ganska pinsamt. Man blir lite generad. Man pratar om kiss och bajs, ringmuskeln och analläckage.
Nu är hon sjukskriven fram till efter nästa operation i Uppsala i slutet av april.
Älvsbytjejen hoppas att stomin ska göra det möjlig att återgå till ett normalt liv med fler barn.
– För att kunna fungera måste jag tänka att det kommer att gå vägen så småning om. Selma vill ju ha ett syskon, men det har inte känts som att det är läge. Hon var två månader när alla sjukvårdsvistelser började och med nästa barn vill jag vara frisk och hemma, säger Hanna Öhman.