Unde flera år har jouren satt ljuset på mäns våld mot kvinnor med "Shine the light". Förutom föreläsningar hakade även många företagare på och smyckade sina skyltfönster i lila.
Det var den 30 mars som föreningen gick ut med beskedet på sin Facebook-sida.
– Vi har kämpat på, men till sist så var vi tvungna att inse, vi orkar inte hålla på längre, säger Susanne Elghorn.
Beslutet har vuxit fram och handlar om en rad olika orsaker.
Dels har beläggningen på det skyddade boendet i Älvsbyn varit låg, dels har man haft svårt att få tag på engagerade personer för att kunna fortsätta att driva verksamheten.
Bland annat hade man planer på att jobba mer utåtriktat mot skolor och arbetsplatser, men fick inte tag på volontärer.
– Vi har provat att annonsera och sökt volontärer på alla möjliga sätt, men det har varit riktigt hopplöst. Till sist blev vi så få, säger Susanne Elghorn.
Hela Älvsbyn lystes upp under "Shine the light".
Den nya lagen från 1 april, som innebär att man behöver tillstånd från Inspektionen för vård och omsorg, IVO, för att bedriva skyddat boende blev dödsstöten för föreningen.
– Det går inte helt enkelt, det finns inte en möjlighet, säger Susanne Elghorn som har förstått det som att man helst ska ha bemanning dygnet runt med utbildad personal.
– Rent ekonomiskt vet jag inte hur det ska fungera. Vi har vetat om det här länge och förstått att det här kommer vi inte att kunna genomföra. Hade vi bara haft kvar jouren och möten med människor så skulle vi ändå ha behövt någonstans att vara.
Susanne Elghorn tror det blir tufft för många jourer att fortsätta att driva skyddade boenden och att viktig kunskap som kvinnorna besitter nu går förlorad.
– Vi har gått mycket kurser och kan mycket. Sedan är man förstås rädd för privata aktörer i detta.
Kvinnor och tjejer från hela landet hörde av sig i chatten, men nu har den gått i graven. Även telefonen till jouren har stängts av.
Jouren har under flera år arrangerat Shine the light i Älvsbyn för att sätta ljus på mäns våld mot kvinnor, företagare som följt med på det tåget, har smyckat skyltfönster i lila och stöttat arbetet.
Under en tid hade man en anställd tjej på kontoret som hade hand om tjejjouren och skötte en populär chatt.
– Men vi var tyvärr tvungna att lägga ner det också då vi inte fick någon som kunde vara på plats, säger Susanne Elghorn.
Hon är även besviken över det låga engagemanget för föreläsningar man anordnat.
– Vi har haft många bra, proffsiga och dyra föreläsare. Men uppslutningen har varit så dålig, till sist så tappar man sugen tyvärr.
Hur känns det här nu?
– Efter att ha kämpat i motvind länge och väl, känns det ändå bra när vi väl har beslutat oss. Nu har socialtjänsten på sin lott att ta hand om de här kvinnorna, de får mer på sitt bord.