"Vi litade på att Sverige är ett kristet land"
Hjärtsjuke Raad och hans familj flydde från Bagdad till Sverige i tron att de kom till ett kristet land. Det skulle snart visa sig att inför Gud och svenska regeringen är alla irakier lika. I sistnämnda instansen innebär det att de flesta ska skickas hem.
Raad och hans familj är en av alla irakiska kristna asylsökande i Sverige som fått negativt besked från Migrationsverket på sin förhoppning om att slippa återvända till förföljelsen i hemlandet. "Nu kan bara Gud hjälpa oss", konstaterar en av sönerna.
Foto: Therese Hedman
Som alla andra 70 irakier i Älvsbyn har de fått negativt beslut från Migrationsverket på sin asylansökan.
- Vi är så rädda. Vi har ingenting att återvända till, inget hus, inga jobb. De kommer att döda min pappa, säger äldste sonen.
Med "de" menar han de muslimska extremisterna, som intagit bostadsområdet som familjen bodde i hemma i Bagdad.
- Vi ställdes inför tre alternativ: Konvertera till islam, bli dödade eller lämna landet. Vi valde det sista.
Livsfarligt bo kvar
Med sönerna som tolk berättar pappa Raad att familjen tillhör den kristna minoriteten i Irak, som drabbats av svår förföljelse och skoningslöst dödande efter despoten Saddam Husseins fall.
- Han bekände sig inte till kristendomen själv, men han respekterade och litade på oss. Ingen vågade angripa oss så länge han regerade. Efter att han störtats började utrensningen av kristna.
Raad och hans familj var en av de sista som lämnade bostadsområdet som tidigare befolkats av kristna irakier. I takt med att att grannarna dödades eller flydde övertogs deras hus av extremisterna.
- Det blev livsfarligt för oss att vara kvar. Vi hade hört att Sverige var ett kristet och humant land och satsade allt vi ägde på att ta oss hit. Nu inser vi att vi tog fel. Här har vi ingen chans att få asyl.
Ringt sin advokat
När familjen anlände till Sverige för drygt ett år sedan intervjuades de av Migrationsverket i Solna om sina asylskäl. Sedan skickades de vidare till enheten i Boden och placerades i Älvsbyn. I samma veva fick de ett offentligt biträde, en advokat i Luleå.
- Vi har bara träffat honom en gång. När vi fick vårt första negativa besked ringde vi och frågade om vi inte borde ses och komplettera ansökan för en överklagan, men han sa att det inte behövdes.
- Efter det har vi ringt flera gånger och frågat om han vet var vårt ärende ligger, men han säger bara att Migrationsverket inte meddelat någonting om oss.
Viktig gemenskap
I sin förtvivlan har den kristna irakiska familjen, i likhet med flera andra i samma situation och med samma religion, sökt sig till gemenskapen i EFS-kyrkan. De brukar också besöka Svenska kyrkans samlingar i Älvsbyn.
- Utan stödet vi får av dem som delar vår tro skulle vi ha gått under för länge sedan, säger mamma Badr.
- Vi förstår inte hur Sveriges regering kan säga att allt är bra i Irak. Vi har inte kommit hit för att ha roligt, utan för att få leva. Förstår ni inte att vi inte har lämnat vårt land frivilligt?
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!