Utredaren Eric Hietala slår ifrån sig kritiken från enhetscheferna. "Den här kritiken kan inte få vara oemotsagd. Man ser inte sina egna fel och brister utan man förvränger, säger han.
Utredaren Eric Hietala menar att enhetschefernas invändningar mot utredningen inte stämmer.
– Det är bedrövligt att komma med en sån här jävla skrivelse och försöka negligera de egna felen. Istället för att ta åt sig av de brister som jag och den andra utredaren visat så agerar man som några jävla försvarsadvokater. Det som de anför mot mig är skit och ingenting, säger Eric Hietala.
Han försvarar beslutet att träffa föräldrarna i LVU-fallet och sina uttalanden om att familjen är utsatta för ett övergrepp.
– Det vore väl konstigt om de inte fick komma till tals på samma sätt som handläggarna och deras chef. Man får nog säga att det är ett övergrepp mot föräldrarna att under tre års tid träffa sina barn vid endast ett tillfälle.
Går det säga att familjen utsattes för ett rättsövergrepp med tanke på våldet och övergreppen som barnen berättat om tillsammans med brottsmisstankarna mot föräldrarna?
– Det kan man visst det. I LVU-lagen paragraf 13 a står det att socialtjänsten ska hålla samtal med familjehemmet, barnen och vårdnadshavarna. Om vi lägger till barnkonventionen och föräldrabalken så går allt ut på att barn och vårdnadshavare ska kunna återförenas, säger Eric Hietala och tillägger:
– Även mördare på svenska fängelser har rätt till umgänge med barn. Observera att pappan inte är dömd, bara misstänkt. Om han har gjort det här är det oerhört klandervärt, men icke desto mindre kan man ha övervakade besök.
Eric Hietala håller inte med enhetscheferna om att det fanns skäl att neka föräldrarna umgänge med sina barn.
– Varför arbetade inte socialtjänsten aktivt för att barnen åtminstone hade kunnat träffa syskon eller mor- och farföräldrar. Under dessa tre år var det aldrig uppe om misstanken om faderns brottslighet. Kort sagt har socialtjänsten inte följt lagstiftningen eller gjort sitt jobb i detta avseende, uppger Hietala.
När det gäller utredningen om barnpornografibrott menar Eric Hietala att det enda som finns i dokumentationen är anmälan från polisen i mars 2020.
– Att inte följa upp eller journalföra en sådan allvarlig brottsmisstanke är också ett tjänstefel.
När det gäller kritiken mot att kommunstyrelsens ordförande ska ha begått misstänkt tjänstefel när han skrev på beslut om umgängesbegränsning uppger Eric Hietala att han får skriva under beslut om det är brådskande, men att han först ska överväga detta med nämnden.
– Sedan kan man diskutera om omständigheterna vid dessa tillfällen var av sådan brådskande karaktär att dessa beslut inte kunde avvakta till nästa sammanträde.
Socialtjänstens samtal med barnen utan föräldrarnas godkännande ifrågasätter Eric Hietala med förklaringen att det endast får ske om utredning pågår och att det är oklart om utredningen var inledd då på grund av bristande journalföring.
Angående händelseförloppet då barnen fördes till socialtjänstens lokaler skriver Eric Hietala att han står för sina uppgifter.
– Jag hade inte behövt ha dessa frågeställningar om socialtjänsten hade gjort sitt arbete och dokumenterat i barnens journalanteckningar om vilka mått och steg de vidtog. Det fanns inget samtycke från vårdnadshavare till socialtjänstens åtgärd att föra barnet från skolan till socialtjänstens lokaler.
Enligt Hietala var det även JO:s uppfattning att något samtycke inte fanns och att agerandet saknade stöd i lag eftersom barnen omhändertogs omedelbart enligt LVU först två dagar senare.
– Detta är att jämställa med ett olaga frihetsberövande, vardagligt talat kidnappning. För att utreda detta har jag rekommenderat polisanmälan. Eftersom socialtjänsten fortfarande inte vill förstå så kvarstår jag vid min rekommendation om polisanmälan.
Är det inte hårt att säga att socialtjänsten kidnappar barn när det handlar om fel i handläggningen?
– Man gör inte det med berått mod, men effekten av den här kunskapsbristen är de facto kidnappning.
Enhetscheferna konstaterar vidare att varken Eric Hietala eller LVU-granskaren Anna-Riikka Törrönen tagit del av akterna i sin helhet. Eric Hietala lägger det ansvaret på Älvsbyns kommun.
– Om enhetscheferna nu konstaterar att varken jag eller Törrönen haft tillgång till akterna i sin helhet så tyder detta på att akterna inte har förvarats enligt gällande lagstiftning och detta är både allvarligt och oroväckande.