Uppehållstillståndet blev en riktig drömjulklapp

Efter tre oroliga år som asylsökande i Sverige kan den irakiska flyktingfamiljen andas ut. - När jag ringde vår handläggare på Migrationsverket i Boden för att fråga varför vi fått en kallelse att komma dit den 13 december sa hon: "Grattis, ni har fått uppehållstillstånd!" - Jag kunde nästan inte tro att det var sant. Jag blev så glad att jag började gråta, säger Tara Kadir Majid, som går i åttonde klass på Älvåkraskolan och talar flytande svenska efter närmare tre års skolgång i Sverige. <h3>Hotade i hemlandet</h3>Tara är tolk när pappa Kadir Majid Said och mamma Samira Fatah Muhammed berättar om sina upplevelser. - Anledningen till att vi flydde från Irak var att vi var hotade. Vi skulle ha fått det mycket svårt om vi stannat kvar. - Vi kom till Sverige i december 2002. Efter åtta månader i Stockholm placerades vi i Älvsbyn, där vi har bott sedan dess och hunnit få många vänner. I mars 2004 - nästan 1,5 år efter ankomsten till Sverige - kallades familjen till Migrationsverket för att framföra sina asylskäl. - Tre månader senare kom det första negativa beslutet. Det gjorde oss mycket besvikna att Sveriges regering inte ville låta oss stanna trots att vi var hotade i hemlandet. <h3>Dålig födelsedagspresent</h3>Familjen överklagade Migrationsverkets beslut till Utlänningsnämnden. - I april 2005, en vecka före lillebrors födelsedag, kom nästa negativa beslut. Det kändes mycket tungt. Vi visste att det var oroligare än någonsin i Irak på grund av kriget mellan USA, shiamuslimer och kurder och förstod inte hur vi skulle kunna återvända, berättar Tara. - Samtidigt började fler och fler svenska människor att kräva allmän amnesti i Sverige. Överallt ordnades det demonstrationer för en humanare flyktingpolitik. Kyrkorna gick samman och uppvaktade regeringen om amnestifrågan. Då vi såg det svenska folkets engagemang fick vi lite hopp. Via den nya tillfälliga asyllagen, som trädde i kraft den 15 november, har familjens ärende prövats på nytt. I mitten på december tillkännagav Migrationsverket det positiva beslutet: Familjen har fått uppehållstillstånd. - Vi är mycket glada och tacksamma. Vi vill tacka alla som är delaktiga i att den nya lagen kom till, alla som på något sätt varit med i kampen för oss flyktingar, inte minst kyrkornas arbete, säger pappa Kadir. - Nu kan vi tro på en framtid för våra barn, att de ska få fortsätta att gå i skola och skaffa sig en bra utbildning, att de ska få vara trygga och må bra. Det är för deras skull vi handlat som vi gjort och vägrat ge upp hoppet. <h3>Frukt och sötsaker</h3>Mamma Samira lyssnar och nickar i samförstånd. Som seden i hemlandet bjuder när någon upplever stor glädje har hon dukat fram frukter och sötsaker på bordet. Med Taras hjälp berättar Samira om sina tankar när tolken översatte budskapet från Migrationsverkets handläggare: - Jag tänkte att jag vill att alla asylsökande ska få känna samma oerhörda glädje. Varje gång jag ser ett flyktingbarn är det som att se mina egna barn. Jag vill att alla barn ska få känna sig säkra och trygga, inte bara mina. <h3>Inväntar större glädje</h3>- Jag har alltid sagt att min önskan är att få dela alla andra familjers glädje över att de fått uppehållstillstånd innan vi själva får det. Nu blev vi bland de första och det glädjer mig, men jag kommer inte att bli riktigt glad förrän de andra familjerna fått samma besked som vi. - Min mormor har lärt mig att allt gott som jag önskar för mina egna barn ska jag också önska för andras barn och inte nöja mig förrän jag ser att alla har det bra. För oss är det stort och viktigt att få dela varandras glädje, inte bara tänka på oss själva.