- Det visade sig att hemma hos Stina och mig har vi riktiga granar, men hos Felicia har de en plastgran, säger Åsa Stubbfält.
För skojs skull frågade flickorna några kompisar vid borden bredvid vad de har för slags gran. De skiftande svaren väckte iden att gå ut på byn med samma fråga. För att ha koll på svaren gjorde de i ordning en lista där de noggrant kryssade för vilken sorts gran intervjuobjekten föredrog.
Statistiskt underlag
- Vi hann fråga 70 personer innan vi måste gå tillbaka till skolan och fortsätta lektionerna. Innan vi gick in bad vi två tjejer i femman, Anna Lundh och Elin Eriksson, att ta över listan och fråga några till, berättar Stina Andersson.- Eftersom vi redan frågat de flesta som var ute på byn vid lunchtid, var det svårt för Anna och Elin att få in fler svar, men de fick i alla fall ihop fem stycken.
75 personer representerar drygt en femtedel av Vidselområdets 420 hushåll, småbyarna inräknat. Det är med andra ord inget dåligt statistiskt underlag flickorna fått fram under sin spontant arrangerade marknadsundersökning.
- 56 procent har plastgran, 44 procent har en riktig gran. En av dem vi frågade hade en tall, men det räknar vi in i grangruppen, förklarar Stina Andersson.
Förvånande resultat
Felicia Cejas, den enda i undersökningstrion som föredrar plastgran, har åkt iväg till Dalarna för att fira jul när PT träffar flickorna. Stina Andersson och Åsa Stubbfält är mycket förvånade att så många i Vidsel inte vill ha en riktig gran till jul.- Folk skyllde på allt möjligt, att den barrar, att de är allegiska eller att det är för jobbigt att gå ut i skogen och hugga sig en gran, säger Åsa Stubbfält.
- Men jag tycker att plastgranar är en löjlig nymodighet. Riktiga granar luktar mycket godare och gör att man får mer julkänsla. Och att gå ut i skogen och söka efter en gran är kul, inflikar Stina Andersson och tillägger:
- Fast man måste förstås fråga skogsägaren om lov innan man tar granen, det är mycket viktigt.