Tio stationer med olika idrottsgrenar hade ställts i ordning runt skolan och på många av dem gällde det att hålla tungan rätt i mun för att inte dratta på ändan, eller vad sägs om blindslalom, parbandy och trippelskidor. I den sistnämnda grenen hade man fäst tre par bindningar på ett par rejält långa ohyvlade brädor. Det gällde att ta sig över en sträcka och väl framme lämna över till nästa trio som skulle föra ekipaget i mål.
Kompis på släp
I parbandyn knöts man ihop två och två med en klubba. Sedan var det bara att spela på som vanligt. Låter kanske enklare än det är. I springskytte gällde det att lägga benen på ryggen och ta sig runt en bana och på två skjutstationer kasta bollar i en hink. Dunkcurling fungerade ungefär som vanlig curling men utan sopning. Den mest fartfyllda grenen var nog madrassstafett, som gick ut på att springa runt en kon med en kompis på släp på en åkmadrass.- Vi ville passa på att lyfta fram OS som en viktig företeelse som faktiskt bara genomförs vart fjärde år, säger Annelie Öhman, fritidspedagog.