Trevligt med gammaldags hantverk

Kolmilorna som en gång i tiden var tämligen vanliga börjar vara ett bortglömt hantverk. Men i Älvsbyn finns det folk som fortfarande håller på.

När kolmilan tänds kommer släkt och vänner gärna förbi och är med. Barnbarnet Olle dansar för morfar Göran Öhlund uppe på kolmilan.

När kolmilan tänds kommer släkt och vänner gärna förbi och är med. Barnbarnet Olle dansar för morfar Göran Öhlund uppe på kolmilan.

Foto: Håkan Öberg

Älvsbyn2020-06-13 06:00

Förr i tiden var det rent utav ett yrke att vara kolare i Sverige. Nu är det mer en rolig grej och ett sätt att träffas och göra saker tillsammans. Så vart tredje år är det ett gäng i Älvsbyn som samlas för att göra kol. 

Det var efter det hastiga bortfallet av Christer Lundströms far, Stig Lundström, som det började. Stig hade då förberett för en kolmila och Christer ville prova på det istället för att låta det gå till spillo. Så med hjälp av släkten byggdes den klar och året därpå tändes den.

Onsdagen före Kristi himmelfärds var det dags för tändning för årets kolmila. Göran Öhlund gör upp en liten eld ovanpå milan som sedan släpps ner i hålet i mitten av milan där elden tar sig på riktigt. Inom några minuter står elden som en svetslåga en meter upp ur hålet när Lage Öhlund fyller upp det hela vägen med småbitar av björkved. Röken blir så tjock att det har svårt att se åt vilket håll locket ska ligga. 

Efter att hålet täckts med sand så börjar så smått den gråvita röken att sippra ut därnere. Då skottar kolarna sand mot sidorna tills syret kvävts nog mycket för att kolningen ska ske.

– Man ser skillnad i solen. Här borta måste vi täta för här kommer det ut blå rök, då är den för varm. Röken ska vara alldeles vit eller grå, då kolar det, säger Lage Öhlund.

Ganska snart sipprar det bara ut tung rök just vid marken. Röken fångas upp bara en stund i diket runtom innan den väller över kanterna och skingras i vinden. 

– Det är en väldigt häftig syn. Sånt här får man aldrig se om man inte är vid en kolmila. Det är helt unikt, säger Christer Lundström.

Tändningen av en kolmila är en stor händelse som drar en del folk. Efter tändningen hörs pyset från uppfriskande drycker som öppnas som belöning för ett väl utfört arbete i vårsolen. Då är det dags för den mer sociala delen och övervakning av kolmilan de närmaste dygnen.

– Vi har ju skyltat hit från storvägen för att vi vill att folk ska komma hit, titta på det vi gjort och prata en stund, säger Christer Lundström.

I år blev det närmare 10 000 liter kol. 164 stycken 60-literssäckar – 26 säckar till varje "kolgubbe".

– Man hinner inte använda upp allting själv om man inte grillar varenda dag. Men det blir väldigt bra presenter. Annars gör man det ju för att det är kul att hålla på med det här gammeldags så det inte glöms bort, säger Göran Öhlund.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!