För att beskriva de begränsningar som Sundman behövt leva med under sin hotbild spelades förhör med verksamhetschefen för det bolag som har hand om Sundman och exempelvis kriminella avhoppare. Med 22 års erfarenhet menade han att Sundmans placering under två och ett halvt år är väldigt ovanlig. Det är bara han som behövt vara så länge.
Bolaget som utför tjänsten på uppdrag av socialtjänsten och polisen ska skydda och gömma hotade människor. Det innebär att sekretessmarkera personen så att denne inte finns i några system, ordna skyddat boende på hemlig ort och mycket mer.
– Den fysiska adressen är det bara jag och nån mer som vet om. Det är inte ett enkelt liv. Går han till sjukhuset så finns han inte i något system alls utan måste ha någon av oss med sig, säger verksamhetschefen.
Han menar att det handlar om stora begränsningar i livet, på gränsen till att faktiskt sitta i fängelse. Det finns i princip ingen möjlighet till sociala kontakter under tiden han skyddas.
– Det är ett av prisen man får betala. I det här fallet är det en mindre stad där alla känner alla och det är hög risk att träffa på någon. Det är tufft att vara ifrån partner, barn och barnbarn., säger verksamhetschefen.
Sundmans advokat Henrik Jacobsson undrade om de ser något slut på det här.
– Den bedömningen beror på hur det går, vad han får för påföljd och sådär. Men utefter bedömningen man gjort är det en omöjlighet för honom att återvända till närheten av där han bott och verkat hela livet. Han måste hitta ett liv på någon annan plats, säger verksamhetschefen.
Sundman berättar om skadegörelse, stölder och hur pappas barndomshem brändes ner i en mordbrand. Men det värsta för honom har varit att vara borta från familjen.
– Jag saknar både barn och barnbarn. Att missa deras uppväxt är något man inte kan ta igen. Jag önskar bara man kunde backa tiden, men det går inte, säger Sundman.
Han hade också några avslutande ord innan rättegången var över.
– Jag är en vanlig person med en livssituation som varit fruktansvärd. Jag är inte elak och jag har aldrig någonsin haft ont uppsåt. Hur fan kunde jag vara så sjuk och tro på såna saker? Ja det vet jag inte men jag kan inte förändra det. Men det har gått många år, jag har fått jobb och börjat få tillbaka ett socialt liv. Jag har fått en andra chans i livet och vill använda den till att göra goda gärningar, säger Sundman.