Utrustade med varsin kofot tog sig tre maskerade män in på Handelsbanken i Älvsbyn, som plundrades på kontanter och värdesaker för totalt fem miljoner kronor. Allting fångades på film av bankens övervakningskameror.
Rån eller grov stöld? I polisiär mening var brottet ingenting annat än ett fullskaligt bankrån – än idag det största någonsin i norrbottnisk kriminalhistoria. Men juridiskt betraktat kom gärningen formellt att klassificeras som grov stöld.
Det var en tidig sömnig måndagsmorgon i Älvsby centrum som allting tog fart, den 5 oktober 2009 klockan 09.31.
Höstluften kantades av tilltagande kyla och under natten hade några centimeter vit fluffig nysnö fallit, vilket senare skulle få en stor och direkt avgörande betydelse.
Samma måndagsmorgon hade polisinspektör Gunnar Zingmark checkat in på stationen i Piteå, fyllt på kaffemuggen och samlats med kollegorna inför det sedvanliga morgonmötet.
Men mötet hann knappt börja innan larmet gick. Tre maskerade rånare hade tagit sig in i Handelsbankens lokaler i Älvsbyn.
– Det var full fart direkt. Polisstationen i Älvsbyn var obemannad den dagen och vi ryckte ut med all tillgänglig personal från flera stationer. Det var slaskigt och halt efter vägarna. Vi hade inte ens vinterdäck på alla bilarna, minns Gunnar Zingmark.
Redan i utryckningsskedet dirigerade polisens ledningscentral vissa patruller att bevaka några tänkbara flyktvägar ut från Älvsbyn. Ett smart drag skulle det visa sig.
En 80-årig kvinna, boende mitt emot banken, följde dramat från nära håll. Från sin balkong fotograferade hon med pocketkamera rånarna och flyktbilen innan de lämnade platsen.
Tjuvarna kom till banken i en stulen svart Volvo V70. De parkerade på innergården bakom banken, krossade en fönsterruta och klättrade in den vägen.
– De lyckades med sitt uppsåt, att skrämma iväg personalen utan att visa varken vapen eller uttala hot, säger Zingmark.
Detta faktum vägdes in då brottet senare skulle komma att klassas som grov stöld i rätten.
29 privata bankfack blev uppbrutna och länsades på kontanter och värdesaker för mycket stora belopp. Den här röran mötte polisen och bankens ansvariga när de kom till platsen.
Innan bankpersonalen flydde ut hann de både slå larm och aktivera bankens övervakningskameror, som tydligt fångade in gärningsmännens aktiviteter.
Med varsin kofot bröt dessa upp och länsade 29 privata bankfack. De kom även över bankens utlandsvalutor.
Två stora bagar fylldes målmedvetet med kontanter för 4,8 miljoner kronor i mest svenska och delvis utländska valutor, samt smycken och andra värdeföremål för ytterligare 120 000 kronor.
Hela förloppet tog totalt elva minuter och femtiofem sekunder.
"Det tog lång stund innan vi fick ihop alla pusselbitar i utredningen. Jag höll i många förhör men männen bjöd inte på någon extra information även om de i övrigt var justa", säger Gunnar Zingmark.
Tjugo minuter efter tjuvarnas flykt larmades polisen om en fullt utvecklad bilbrand i Hällan utanför Älvsbyn. Det var flyktbilen som stod i ljusan låga. Parallellt fick polisen rapporter om en svart Audi A6 kombi som setts körande i närområdet i mycket hög fart.
Gunnar Zingmark minns dramatiken:
– Jag och en kollega dirigerades upp mot Långträsk/Koler som sågs som en möjlig flyktväg. Via polisradion spreds uppgifter om en svart Audi A6 kombi som kunde ha med rånet att göra. Plötsligt fick vi syn på ett sådant fordon. Vi följde bilen på avstånd i flera mil och varskodde kollegor i Västerbotten som stoppade ekipaget strax innan Jörn.
– Det fanns ingenting i bilen med direkt koppling till bankrånet. Men den 32-årige förarens historia klingade ihåligt. Mannen greps, anhölls och dömdes senare som en av gärningsmännen.
Bo Lundström, Koler-jägare med spårsinne utöver det vanliga, spelade en huvudroll i jakten efter bankrånarna. I garagelängan i bakgrunden, som Lundström var ägare till, gömde sig de två flyende gärningsmännen innan de greps.
Senare samma måndagseftermiddag skulle den osannolika slumpen servera polisen direkt avgörande pusselbitar.
Två skarpsinniga byajägare, Bo Lundström från Koler och Rune Öberg, hemmahörande i Långträsk, färdades längs en mindre skogsbilväg mot sin jaktkoja mitt ute i ingenstans.
På ett ställe observerade duon märkliga spår på grusvägen i nysnön. De stannade bilen, klev ut och noterade att någon hade försökt sopa igen spåren med en granruska.
Utrustade med varsin kofot tog sig tre maskerade män in på Handelsbanken i Älvsbyn, som plundrades på kontanter och värdesaker för totalt fem miljoner kronor. Allting fångades på film av bankens övervakningskameror.
"Hmmm, tjuvjägare", tänkte Lundström, och började följa fotspåren upp in i skogen, medan Öberg stannade vid bilen.
"Jag trodde inte mina ögon när jag plötsligt fann ett litet blått, väl kamouflerat tält inne i mycket tät skog, tvåhundra meter från vägen", berättade Lundström.
En man i "dansarskor" klev plötsligt ut från tältet, och förklarade att han och kompisen (som inte visade sig) var fågelskådare från Göteborg.
Upptäckten skulle sex timmar senare bli gärningsmännens fall och rädda 4,5 miljoner kronor till Handelsbanken och dess kunder.
En 80-årig kvinna, boende mitt emot banken, följde dramat från nära håll. Från sin balkong fotograferade hon med pocketkamera rånarna och flyktbilen innan de lämnade platsen.
Bo Lundström önskade "fågelskådarna" lycka till, återvände till bilen och medveten om bankrånet efter rapporteringen i radion ringde han 114 14 till polisen. Dålig täckning och lång väntan i telefonkö försenade dock samtalet.
På vägen tillbaka från jaktkojan var Lundströms spårsinne på helspänn. En bit ifrån förra stoppet noterade han nya färska fotspår i snön, över en angränsande väg, upp mot ett parallellt järnvägsspår i riktning mot antingen Långträsk eller Koler.
Polisens styrkor underrättades. Det var då sen eftermiddag och mörkret lägrade sig. Lundström begav sig hemåt mot Koler, en sträcka på sju kilometer. Och slumpen styrde rånarduon på flykt åt samma håll, fast de sprang i skogen vid sidan av järnvägsspåret.
Två veckor före kuppen i Älvsbyn förövades det stora helikopterrånet mot en värdedepå i Västberga utanför Stockholm, med 39 miljoner i rånarbyte. Länge fanns en teori om att gärningsmännen i Älvsbyn kunde vara inblandade, och därför mobiliserades ett rigoröst säkerhetspådrag under rättegången i Luleå tingsrätt.
Någon timme senare började Lundströms fyra jakthundar att skälla med nosarna pekande mot hans eget stora kallställda förråd ett par hundra meter ifrån huset.
Lundström tog bilen och åkte mot förrådet, där färska spår i snön vittnade om att några tagit sig in i byggnaden.
Polisen informerades. Kort därpå anlände ett helt koppel polisfordon plus en helikopter. Vid 21-tiden greps de efterspanade, en 26- och 30-åring, och i deras ryggsäckar återfanns stora summor pengar från bankrånet.
32-, 30- och 26-åringen dömdes skyldiga för kuppen mot Handelsbanken i Älvsbyn. Brottet rubricerades grov stöld och gav dem två års fängelse vardera.
– Vi kunde slå fast att männen hade bott på Statt i Skellefteå under helgen. De hade riggat tältplatsen på lördagen och efter rånet skjutsade 32-åringen dit sina två kumpaner med bytet, strax innan vi fick syn på Audin, berättar Zingmark.
– Sannolikt hade de tänkt ligga och trycka i tältet tre-fyra dygn och försvinna när den värsta uppståndelsen lagt sig. Nu förstod de att de var röjda. De brände tältet och tvingades iväg på en till synes mållös flykt.
Polisens tekniker på plats i det så kallade tältlägret, kamouflerat och gömt långt inne i skogen. Sedan gärningsmännen blivit röjda satte de eld på tältet och all utrustning innan de tog till flykten.
I tältlägret hittade polisen senare tre kofotar, forceringsverktyg och flera registreringsskyltar. En bit ifrån lägret, intryckt under en fallen gran, återfanns en tung bag med stora summor pengar och värdeföremål.
– I männens flyktväg hittade våra hundpatruller även en kulsprutepistol och pistol med tillhörande ammunition gömda i ett träd.
Polisen kunde slå fast att gärningsmännen hade varit minst fyra till antalet.
– Person nummer fyra var sannolikt den som satte eld på flyktbilen och lyckades försvinna med 533.000 kronor, pengar som aldrig återfanns. Det gick dock aldrig att lagföra honom. Männen kom ju söderifrån och vi tror även att någon med lokal förankring hade hjälpt dem med att reka banklokalen, flyktvägar och logistik, säger Gunnar Zingmark.