Vintern började bra, med det bästa betet på många år. Snön var inte ovanligt djup och var mjuk och fin så att renarna utan några problem kunde böka sig ner till marken och hitta föda. Sen kom februariblidan och förändrade allting.
– Snön är så hård så att älgen kan gå på skaren, och då är det hårt. Du ser det går inte gräva sig genom med handen ens om man försöker, säger Anders Erling Fjällås, som just nu har sina renar i Nattberg.
Första blidan som kom var i samband med stormvindar, då bildas ingen skare eftersom att vattnet dunstar och blåser bort. Men efter veckan med varmväder i februari var det en helt annan historia. Då blev det också väldigt kallt direkt efteråt. Sedan dess har 17 av 32 Samebyar behövt söka pengar för stödutfodring. Även Semisjaur Njarg.
– Sen låter det värre än det är då man säger att mer än hälften tvingats söka. Det är väldigt stora områden det handlar om och många familjer. Alla ansökningar går genom samebyn, om byn har totalt 10 000 renar så är det kanske 1 000 som behöver stödutfodras. Det är inte alla renar, säger Fjällås.
Värst är läget i de kustnära kommunerna och några mil inåt. I samband med blidan kom också en del nederbörd som närmare kusten blev snöblandat regn och till slut enbart regn.
– Snön har gått ihop väldigt mycket, men det är ju inte mindre snö, den är bara extremt kompakt nu, säger Fjällås.
Renskötarna är dock vana med motgångar med renbetet. Nu för tiden är det mer standard än undantag att det blir problem i alla fall periodvis under vinterhalvåret.
När hade ni senast ett klockrent år för betet?
– Nej det händer ju bara inte längre. Då ska du ha renarna i Dalarna eller Jämtland istället. Det är de här klimatförändringarna som vi ser. Förra året var snön lös, men då var den så djup att man bara såg nån liten tuss av renarna som stack upp när de skulle ner till marken, säger Fjällås.
Det renarna hittar nu kan vara lav från någon strökvist som sticker upp ur snön eller just runt trädstammarna där det inte är någon snö. Han säger att stödutfodring aldrig skulle behöva ske om det inte vore för att skogsbolagen avverkar allt tidigare.
– Nu för tiden när man avverkar ung skog efter 40 år så hinner det inte växa någon lav. Om vi hade träd som var 100-160 år gamla så skulle de knappt behöva vara ner under snön och äta över huvud taget, säger Anders Erling Fjällås.
Trots de dagsaktuella knepigheterna med utfodringen så tror Fjällås att det på det hela blir ett ganska okej utfodringsår när man ser tillbaka på det.
– Vissa år får man börja stödutfodra i december. I år började det i alla fall bra.