Nu står det klart att sonen har adhd. Problemen är värst i skolan. "Han är med i tio minuter, sedan tar han en paus och sedan är han med i tio minuter. Det är ungefär den sträckan han klarar av", säger mamman.
Barn med npf
Ända sedan sonen var två år gammal har mamman frågat pedagoger, psykologer och läkare om allt står rätt till. Svaret har alltid varit att pojken kommer att utvecklas och att det blir bättre när han blir äldre. När sonen började skolan eskalerade problemen.
– I takt med att kraven ökade blev det svårare och svårare för honom. I trean blev det riktigt kaos. Det var liksom utbrott och han gjorde inget vettigt om dagarna. Sa någon hej på fel sätt kunde han lika gärna smälla till personen, säger mamman.
Socialtjänsten i Älvsbyn och barn- och ungdomspsykiatrin, bup, i Piteå kopplades in – men det var inte aktuellt med en utredning.
– Man lyssnar ju på dem. Jag är bara förälder, jag är inte utbildad. Man kan ju ingenting om sådant.
Vid ett tillfälle skickades familjen hem från bup med passningen att det var stökigt hemma på grund av föräldrarnas separation. Vid ett senare besök, efter en akutremiss från Älvsbyns hälsocentral, nekade bup återigen pojken en utredning.
– Han fick en akutremiss med misstänkt depression, men bup hävdade att det inte var något då heller. Min son reagerade på ett sätt som inte är normalt. Han var arg hela tiden.
Våren 2021 kom beskedet att sonen skulle utredas. Efter 30 dagars väntan på utredning fick familjen rätt att söka vård i ett annat län.
– Vi fick komma till Stockholm nu i oktober. Vi var nere två dagar och sedan hade de fastställt diagnosen. Efter fem minuter där sa psykologen att det var så tydligt att det knappt behövdes en utredning, säger mamman.
Hur kände du då?
– Man funderar ju. Som förälder förlitar man sig på andra som arbetar med barn och ungdomar varje dag. Man funderar hur mycket man ska kunna. Är det verkligen min uppgift att vara specialist också? Det som känns så jävligt är att det finns så många andra som är i en liknande situation.
Trots en fastställd diagnos får sonen vänta på hjälp.
– Det är fantastiskt underbart att han har fått sin utredning, men nu ska han vänta ett halvår till på att få den hjälp han behöver. Det var en till käftsmäll. Man förlitar sig på vården, på de som kan och man förväntar sig att få hjälp. Men det är långt ifrån någon hjälp.
Medicineringen måste ske via bup i Piteå och där är väntetiden minst sex månader. Sedan måste man prova sig fram för att pricka rätt med medicinen.
– Det kan ta ett bra tag innan man har hittat rätt. Han har gått ut halva femman nu och ska han vänta sex månader innan han får medicin är vi i juni. Då är det sommarlov. Han har inte samma vardag då som i skolan i och med att det är skolan som är problemet, säger mamman.
Vad är största oron just nu?
– Förmodligen kommer han behöva gå om. Jag menar han har inte gjort något på tre år. Han uppnår inte kraven i några ämnen.
Men det är inte bara det, konstaterar mamman.
– Det blir ett utanförskap också när du ser att hela klassen har hunnit mycket längre. Det är inte så kul att inte kunna engelska när de andra kan flytande. Att välja en svensk film för att man inte hinner läsa texten funkar när man är yngre, men sen då? Och det handlar inte om att han inte är smart nog, utan det är andra brister som gör att han inte får möjligheten, säger mamman och fortsätter:
– Jag vill inte stå där med en kriminell 18-åring. Det är ju därför man kämpar. Jag vill att han ska få hjälp nu.