Torrlagda fåror och avstängda sidogrenar har öppnats genom det femåriga projekt som haft som mål att återställa Piteälven till skicket före flottningsepoken.
Efter projektslutet 2007 har arbetet med att skapa lekplatser i biflödena fortsatt i mindre skala och i maj fick Pite älv ekonomisk förening ett av de sista bidragen av
Naturvårdsverket till hjälp för havsvandrande lax och öring.
- Vi jobbar på slutfasen med att återställa fler lekbottnar och undersöka om det förekommit lek på de vi åtgärdat, säger Jan Isaksson, projektsamordnare på Pite Älv ekonomisk förening.
"Biflödena används"
Han kan garantera att fisken vill använda dem.
- Vi pejlade 30 öringar per år i tre säsonger. Fiskarna märktes med sändare i Sikfors och följdes under sin vandring upp till lekplatserna. Vi hade fisk som vandrade upp i de flesta av våra biflöden och de tog sig förbi Fällforsen utan problem, säger Jan Isaksson.
För att de lekbottnar som iordningställts ska kunna användas måste först lekmogen fisk ta sig dit. I laxtrappan vid Sikfors kraftstation syntes en försiktigt positiv trend mellan 2002 och 2010. Havsvandrande öring ökade från 50 till 500 under perioden.
Försiktig öringsökning
Att uppvandringen av öring ökat beror sannolikt flera saker som samverkar. Pite Älv ekonomisk förening har löst in yrkesfiske med fällor i mynningsområdet.
Införandet av regeln som förbjuder nätfiske närmare än tre meter från land under korta perioder under vår och höst tillsammans med en ökad tillsyn är också viktiga förändringar som skett under de senaste åren. Förhoppningsvis har även återställningarna av miljön i vattnet hjälpt till, enligt Jan Isaksson.
- Men 500 fiskar är alldeles för dåligt. Vi skulle behöva en nolla bakom det. Det låter tråkigt, men fisket måste begränsas så att fler får vandra upp och hjälpa till att producera fler öringar så att Piteälven med dess biflöden, på sikt, kan erbjuda en fiskeupplevelse av mycket bättre kvalitet än vad som är fallet i dagsläget, säger Jan Isaksson.
Laxnedgång i älvarna
Laxuppgången i Sikfors har varierat mellan 500 och 1 600 laxar per år under de senaste 10 åren, under förra säsongen sjönk siffran från 1 000 till 500 fiskar. En liknande minskning kan ses i övriga naturlaxproducerande älvar i Norrbotten mellan 2009 och 2010.
Laxfisket förvaltas gemensamt inom EU och hur mycket lax som får fångas beslutas nere i Bryssel.
- En ny förvaltningsplan för lax är på gång. Därför arbetar vi som representerar naturlaxälvarna, gemensamt, med att påverka beslutsfattarna där nere att ta beslut som minskar fisket på lax nere i
Östersjön. Det är inte rimligt att älvarna bara ska ses som "smoltproducenter" till yrkesfisket. Vi kräver att laxen ska få vandra upp i våra älvar i ett antal som ger möjlighet till ett älvfiske av bra kvalitet, säger Jan Isaksson.
Oklart dammproblem
Kraftstationen vid Sikfors är ett vandringshinder, men det har aldrig undersökts hur mycket fisk som stannar nedströms dammen.
- Man borde kanske fånga lax nedströms, sätta sändare på fiskarna, och pejla hur många som passerar i fisktrappan så man för en bild över hur det egentligen ser ut och kan minska spekulationerna,
säger han.
Konkurrensen med fisket i havet är ett dilemma för sportfisketurismen i älven och många efter älvbanken tycker att skärpta regler i älven är ett intrång då man upplever att fisket i havet inte begränsas på samma sätt, berättar Jan Isaksson.
Privata vatten med splittrade ägarskap och åsikter gör det ibland svårt att förvalta fisket på ett långsiktigt hållbart sätt. Något som skulle behövas, enligt Jan Isaksson.
- Jag hoppas på samordning och att vi är kloka i den framtida förvaltningen av vår fisk.