Det handlar om tolv av 31 personer som lämnat fullmäktigesalen, eller hela 39 procent. Andra kommuner ligger också dåligt till. Övertorneå har också tolv avhopp, Jokkmokk elva och Överkalix tio. Däremot sticker siffrorna ut om vi jämför med Pite älvdal som annars ligger väldigt bra till på listan. Piteå, Arvidsjaur och Arjeplog har ungefär hälften så stor andel avhopp som Älvsbyn.
En av de avhoppade som SVT pratat med är liberalen Lars-Ingvar Wendt, som anklagar kommunen för att vara toppstyrd.
– Det finns ett maktfullkomligt parti, Socialdemokraterna, som styr och som gör allt för att behålla makten, säger Lars-Ingvar Wendt till SVT.
Älvsbyns kommunalråd Helena Öhlund säger att anledningarna till avhopp kan vara många. Att det skulle vara toppstyrning och maktfullkomlighet som är orsaken till de många avhoppen avfärdar hon dock. Bland det första Öhlund gjorde när hon valdes till kommunalråd var att instifta gruppledarmötena där alla partiers gruppledare kan delta och få information om vad som ska upp i kommunstyrelsen och föra en dialog partierna emellan.
– Min ambition när jag har kallat till gruppledarmötena har alltid varit att verkligen försöka hålla transparens och en dialog med alla. Sen kan jag aldrig ta ifrån någon en känsla eller en upplevelse, men det är kul att han gör comeback och står på Liberalernas lista igen, säger Helena Öhlund.
Den infekterade frågan om Vidsels högstadiums vara eller inte vara kan sägas vara ett exempel på toppstyrning och maktfullkomlighet, då socialdemokrater i Vidsel enligt egen utsago pressades att rösta för nedläggning, som partiet ville, eller fundera på om de inte skulle lämna partiet.
Frågan har dock tagit en ytterligare vändning då Socialdemokraterna lovat att det kommer att krävas en bred överenskommelse med oppositionspartierna för att lägga ner högstadiet i Vidsel, vilket snarare borde vara motsatsen till maktfullkomlighet och toppstyrning.
– Det finns substans i det i en demokrati här när man talar om "partipiska" och maktfullkomlighet. Jag tror alla partier tycker att det är önskvärt att man beslutar en linje och följer den i de allra flesta fall. Men i vissa frågor så måste man själv ta ställning om det är något som är så starkt för att rösta emot sin egen övertygelse. Men att kalla det för maktfullkomlighet är orättvist, säger Öhlund.