Efter att under en lång tid haft känningar i halsen som om han var nära att få halsfluss så vaknade Allan Bergqvist med en stor svullen klump på halsen. ”Det såg ut som att jag hade påssjuka”, berättar han. Han fick en akuttid på hälsocentralen där läkaren snabbt förklarade att det här var över hans förmåga. Han skulle skicka en remiss till Sunderby sjukhus.
– Han kände på mig, grejade och hade sig, men visste inte vad det var. Jag och min fru tänkte ju som att det där var en bra läkare som kan erkänna att han inte klarar av det och skickar en remiss direkt istället. Men sen visade det att det inte var så jäkla bra när han aldrig skickade den, säger Allan Bergqvist.
Svullnaden gick ner en aning och besvären i halsen fortsatte. Men månaderna gick utan att någon hörde av sig. När Allans fru Yvonne besökte hälsocentralen i ett annat ärende passade Allan på att fråga hennes läkare om han såg om det var skickat någon remiss. Det var det inte. Trots att det gått två månader.
Hur kändes det när du förstod att de glömt dig?
– Det blir ju en ganska stor besvikelse. Man blir irriterad och ledsen. Och förbannad blir man i och med att det blir ganska allvarliga konsekvenser av det här, säger Allan Bergqvist.
Först den 20 november, över tre månader efter att remissen skulle skickats kom brev från Sunderbyn om att de fått en remiss från Älvsbyns hälsocentral. Den 11 december fick han en MRI-röntgen i Piteå och efter det gick det desto snabbare.
– Den tolfte ringde de från sunderbyn och dagen efter det gick de ner med en kamera och såg en tumör vid tungroten. Sen blev det ner till Umeå för utredning. De räknade den här cancern som stadie tre, en värsting.
Efter sju veckor med cellgifter och strålning i Umeå fick han till slut åka hem. Han behövde sondmatas då halsen är sönderbränd av all strålning att det gjorde så ont att han knappt kunde dricka. Men när han kom hem till hälsocentralen hade de glömt beställa det han behövde.
– Innan jag for från Umeå frågade dietisten om allt var ordnat i Älvsbyn. Jajjemen, det skulle vara fixat. Men ingenting var i ordning. Det var fel pump och slangar. En duktig sköterska lyckades pussla ihop allt till slut, hon fick låna pumpen från ett äldreboende. Annars hade jag inte fått äta förrän långt en vecka senare om hon inte fått ihop det, säger Allan Bergqvist.
Så du blev bortglömd två gånger? Hur reagerar man på det?
– Då blev jag riktigt sådär frustrerat förbannad. Sju veckor av strålning och gift, och så fick jag äta en påse på morgonen och ingenting efter det. Sen köra tre timmar hem till Älvsbyn och sen inte få äta. Jag orkade inte med det, så jag åkte hem. Sen fick frun hämta utrustningen när de fått ihop alla delarna, säger Allan Bergqvist.
Någon anmälan till IVO ska inte ha gjorts än varken av hälsocentralen eller av Sunderby sjukhus, trots att det i skrivande stund gått exakt 6 månader sedan det uppdagades att remissen inte hade skickats. Allan och Yvonne funderar på om de ska behöva anmäla det själva.
– I Sunderbyn sa de att vi inte skulle behöva bry sig, för de skulle göra en anmälan. Och Älvsbyn borde väl rimligtvis göra en sån där Lex Maria. Men det är inte gjort, för det är då ingen som har kontaktat mig om det, säger Allan Bergqvist.
Nu väntar de med spänning på besked om behandlingen har fungerat.