För elva år sedan åkte David Flinkfeld, Piteå Elit, Andörjan på segertiden 1.39.51. En tid som ingen annan har varit i närheten av i tävlingens historia. Det närmaste någon har kommit är fjolårets segrare Markus Ottosson, IFK Umeå, på tiden 1.45.00 – drygt fem minuter efter David Flinkfeld.
– David hade ju ett ben i landslaget då, och med bra före så gick det riktigt snabbt, säger Östen Nilsson, ÄIF Skidor.
Under söndagen blev David Flinkfeld dock av med sin rekordtid – tre gånger om.
Staven gick av
Johan Westerlund, Piteå Elit, Zackarias Toresson, Sävast Ski Team, och Mikael Norberg, Piteå Elit, slog det elva år gamla rekordet, och Jens Andersson, Kalix SK, Adrian Bergström, Bodens SK, och Simon Öberg, Kalix SK, var bara en respektive två sekunder i från. Det var med andra ord spännande ända in i mål. Johan Westerlund hade en lucka ner till Zackarias Toresson och med en kilometer kvar gjorde han det avgörande rycket.
– Hans stav gick av, och då fick jag en lite större lucka även om han fick en ny stav rätt fort, säger segraren.
”Var för stark”
Zackarias Toresson menar dock att missödet i den sista backen inte avgjorde loppet.
– Det var en ledare som gav mig en ny stav supersnabbt, så jag tappade inget på det egentligen. Men Johan var för stark i dag, så det hade inte gått med de vanliga stavarna heller, säger han.
Han är ändå nöjd med loppet.
– Kroppen kändes bra. Det var lätt före, men jag tycker inte att intensiteten var så hög. Det var ingen som drog något högt tempo från början, så det var många med i klungan.
”Gick lätt i dag”
Johan Westerlund vann även 2011 på tiden 1.55.22. I år gick det alltså drygt en kvart snabbare.
– Det gick lätt i dag, och jag låg väl bland de fem första hela tiden. Första två varven var det som aldrig hårdkörning. Jag väntade som länge, men det går betydligt lättare att ligga i rygg, säger han.
Även bland tjejerna var det jämnt ända in i mål. Lovisa Modig, Sävast Ski Team, ledde i princip hela loppet, men fick se sig besegrad av klubbkamraten Clara Auland på upploppet.
Väntade på ryck
– Det känns grymt tungt att ligga och dra hela loppet och sen inte få något för det, säger en besviken Lovisa Modig.
Segrarinnan Clara Auland vågade inte tro på seger innan hon gick i mål – trots att hon hade en bra dag.
– Jag kände mig pigg hela vägen nästan, förutom i backarna där hon var mycket starkare. Jag väntade bara på att hon skulle rycka i från i backarna på slutet, säger Clara.
– Det gick inte. När man ryckte i från och fick en lucka var det ändå massa gubbar bakom som var bättre på att staka än vad jag är, så de kom i kapp då, säger Lovisa Modig.