Vissa hade kanske lite svårare att hitta julkänslan i det slaskiga vädret dagarna innan julafton, vilket inte är konstigt. Vid Älvsbyns mätstation uppmättes en medeltemperatur på –2,1 grader under december. Det är den varmaste december som uppmätts hittills vid mätstationen som har varit aktiv sedan 1966. Anledningen var främst återkommande sydvästliga vindar och lågtryck i Skandinavien, säger Jon Jörpeland, meteorolog på SMHI.
– Den typiska kalla nordliga luften fick inte möjlighet att dra ner över Norrbotten och Västerbotten som den vanligtvis brukar, åtminstone under en kort period.
Jon Jörpeland berättar att väderläget i sig inte har varit särskilt anmärkningsvärt, utan att det var avsaknaden av de riktigt kalla dagarna som gjorde att medeltemperaturen var ovanligt hög.
– Det är inte ovanligt med mild luft, men det brukar åtminstone vara en kortare period med kallare väder. Som det såg ut förra december till exempel, med några kallare dagar.
Med klimatförändringarna kan vi förvänta oss stigande temperaturer menar SMHI. I Älvsbyn är den normala medeltemperaturen för december –10,7 grader. Den varmaste dagen var måndagen den 21 december med +1,9 grader, medan lördagen den 26:e var kallast med –10,7 grader.
Arjeplogs kommun hade femte varmaste december på 90 år och Piteå kommun hade tredje varmaste december på ungefär 160 år.
Den långsiktigt stigande medelvärdestemperaturen beror på ökade halter av växthusgaser. En tänkbar anledning är de mänskliga utsläppen, menar Sverker Hellström, klimatolog på SMHI.
– Den här ökningen har pågått så länge man mätt medeltemperaturerna. Det är endast några gånger det har planat ut. En tänkbar källa är de mänskliga utsläppen av fossila bränslen.
Sverker Hellström förtydligar att klimatet alltid varierat naturligt, men att de naturliga förändringarna både är mindre och långsammare än de som pågår nu. Effekten blir ett nettoöverskott av strålning och därmed varmare temperaturer.
– Det har alltid funnits ett naturligt utsläpp av kol, men värmen som kommit de senaste 50 åren beror på mänsklig påverkan. I 50–60 år har den ökat oavbrutet, vilket är i samma tidslinje som människor har förbrukat kol som mest.