Videon är inte längre tillgänglig
– Vi hörde honom samtidigt men jag såg han först och sa "kolla där mamma", säger Moa Gadd.
Vid foten av berget finns en varningsskylt om att inte kasta saker utför klippan då det kan finnas bergsklättrare på väggen, men det gick snabbt upp för dem att det inte var en bergsklättrare de hade att göra med.
– Jag tänkte först, ska jag ringa någon? Nej då hinner han ramla. Kan jag få tag i rep? Nej då hinner han ramla. En gren? Nej det kommer inte att hålla. Jag sa först åt Moa att hålla i mig, men nej! Det är bättre om bara jag ramlar utan att dra med henne, säger Erika Gadd.
– Jag var mest chockad. Jag är höjdrädd och vågade mig inte nära kanten och hade inte kunnat dra upp honom ändå, säger Moa Gadd.
Så plötsligt låg Erika, som enligt egen utsago också är livrädd för höjder, med halva kroppen utanför klippan. Pojken var först i panik och försökte gå tillbaka en bit där han kommit ifrån.
– Men det var mer lösa stenar där och jag nådde honom inte så jag fick han att gå tillbaka där han var först. Jag fick grepp om handen och nöp det jag hade och drog upp honom, säger Erika Gadd.
– Han typ bara flög upp, fyller Moa Gadd i.
Pojken som var väldigt chockad tackade kortfattat för hjälpen och gick iväg. Erika och Moa stod själva bara och gapade och väntade på lillebror Elliot som missat hela dramat då han varit ut på egna äventyr i skogen. När de kom hem till Piteå igen så efterlyste de pojken som de räddade.
– Jag ville ha tag på honom. Vi undrade vart han tog vägen. Han kunde ju ha svimmat i en buske av chock, så jag efterlyste honom för att veta att han var okej.
Till slut svarade pojken på hennes efterlysning. Han är ett ensamkommande flyktingbarn som var upp på Hundberget för första gången. Han tackade hjärtligt för hjälpen och sa att han aldrig hade orkat ta sig upp själv.
Hur känns det nu att folk kallar dig för hjälte?
– Ja det känns väl sådär. Jag är väl ingen hjälte, alla hade väl försökt hjälpa om de var i min situation. Jag var på rätt plats vid rätt tidpunkt helt enkelt, säger Erika Gadd.
Någon mer geocaching blev det i alla fall inte för familjen Gadd den dagen.
– Nej det finns fortfarande tre stycken kvar på Hundberget. Vi får åka ut och ta dom under lite lugnare omständigheter, säger Erika Gadd.