Per Möller, professor i kvartärgeologi, vid Lunds universitet menar att de troliga gravhögarna är äldst mellan 3 000 och 4 000 år gamla.
– Det är den äldsta möjligheten för innan dess var det vatten här på Selholmen, säger han.
För att ta reda på om det är gravhögar eller inte inledde Per Möller provborrningar med en spadborr under tisdagen.
– När vi borrar kommer vi inte ned så mycket då det är en jäkla blandning av jordarter. Det är allt från finkornig silt till stenar. Skulle det här vara en erosionsrest skulle det inte se ut på det här sättet. Min bedömning från ytan är att människor har lagt upp högarna. Sedan kan det vara mellan 3 000 och 4 000 år gamla eller yngre, men det vet vi inte. Helst skulle vi vilja komma längre ned så vi hittar benrester eller någonting som kommit med människor som är begravda.
För att hitta eventuella benrester i kullarna behöver man gräva cirka fem meter djupt – men då krävs en grävmaskin.
– Det finns inget annat alternativ. Då är det som jag sa till Frida (Palmbo, arkeolog) att det bara är brutal geologi som gäller med en grävmaskin (skratt). Men det finns en del problem i och med att det här är ett vattenskyddsområde.
Per Möller ser det här som någonting unikt för Norrbotten.
– Detta har ju diskuterats sedan i början av 1900-talet om det här är gravhögar. Det har ju sagts att sådana här gravhögar bara ska finnas söderut, och då har man uteslutit att det skulle kunna vara gravhögar. Men det här är inte naturligt, och det är min bestämda uppfattning som geolog. Det här är någonting som människan har skapat. För Norrbotten är det här helt unikt.
Innan tisdagens provborrningar hade undersökningar visat att det finns en möjlig kantkedja mellan de två stora högarna.
– Men provborrningar på två meters djup visade inga tecken på det. Det är i de två högarna som möjliga gravhögar finns, menar jag, säger Per Möller.
Provborrningarna fortsätter på onsdagen, och i slutet av september kommer Norrbottens museum tillbaka till Selholmen för att göra provundersökningar.
– Vi kommer att gräva för hand, och då vill vi fastställa vad markradarn har visat. Tar vi upp ett schakt, och det visar sig vara en kantkedja, kan vi med all säkerhet säga att det är en gravplats. Min förhoppning är också att vi ska kunna fastställa hur gammalt det är, säger Frida Palmbo, arkeolog på Norrbottens museum.