Drygt sex veckor har gått sedan det otäcka fallet som förändrade Erik Jonssons liv. En kall torsdagsförmiddag, den 16 januari, arbetade han och en kollega med kompletteringsåtgärder på ett förrådsplåttak intill höghusbygget vid Lulsundsberget i Luleå.
– Jag stod lite väl nära kanten och jag minns att jag tänkte att jag bara skulle göra klart en grej innan jag hämtade linan. Men sedan stod jag inte på taket längre, säger Erik Jonsson.
Sju meters fall
Erik halkade till och tog av reflex ett steg framåt, men taket räckte inte till och han föll sju meter ner i den ispackade marken. Under den långa luftfärden snurrade tankarna för fullt.
– Jag tänkte väl framför allt på hur onödigt det var att jag inte hade selen på mig.
Han landade stående på båda fötterna och kunde sedan sätta sig självmant innan den olidliga smärtan kom.
"Skulle göra ont"
– Det tog ett tag innan man kände hur ont det gjorde och började skrika. Men jag kommer ihåg att jag tänkte att jag skulle sätta mig ner eftersom jag visste att det skulle göra ont.
En traktorchaufför stannade till och ringde ambulansen. Den dröjde 10-15 minuter, samtidigt som Erik Jonsson låg skadad i 20 minusgrader.
– Jag satt mest och fokusera på var de gjorde ont. Om man kunde röra på fötter och vicka på tår.
"Oförskämt tur"
När han anlände till Sunderby sjukhus konstaterades läkarna att Erik hade haft extremt tur i oturen. "Bara" fötterna och en kota i ryggen hade tagit skada.
– Jag hade nästan oförskämt mycket tur, trots att jag krossade två hälar och otroligt nog bara en kota i ryggen.
I vänsterfoten krossades benet som utgör hälen, och i högerfoten fick han en fotledsfraktur, samt en fraktur mitt på foten.
– Läkarna jämförde min vänstra häl med en påse jordnötter. De kunde skaka på den och höra alla bitar.
Återställd i sommar
Nu har han fått en ny kota, och i hans gipsade fötter sitter ett antal spikar. De ska sitta tolv veckor innan han får påbörja sin rehabilitering.
– Så det är två månader kvar. Sedan är det rehab lika länge, så jag blir borta från arbetet fram till augusti.
Erik Jonsson hade förväntat sig att facket skulle kontakta honom så fort som möjligt efter olyckan.
– Det är ju det man tror. Man tycker ju inte att det ska vara så svårt att ta reda på att jag ligger i Umeå och skicka någon. De har ju också tv och tidningar.
Besviken på facket
I stället var det han själv som ringde. Men trots att det nu gått fyra veckor har han inte fått någon hjälp.
– Jag har fått skicka några uppgifter till försäkringsbolaget som Byggnads använder, i övrigt har det inte hänt så mycket.
Han är besviken på tystnaden.
– Det är lite frustrerande, det är ju inte varje dag man är med om något sådant här. Det är ju därför man är med i facket. Man är lite besviken när man betalar fackavgiften och sedan får man ingen hjälp.