Den åttonde juni 1995 mätte Henry Larsson oroligt vattendjupet på gräsmattan. Det är knappt så att buskarna stod ovanför ytan.
När Henry byggde huset på Färjvägen några år tidigare visste han inte att han skulle hamna mitt i en av Älvsbyns största nyhetshändelser under 90-talet, den stora översvämningen 1995.
Torsdag den åttonde juni står han i höga stövlar på gräsmattan och mäter oroligt vattendjupet med en måttstock. På bilden som Piteå-Tidningens Gunnar Westergren tog så syns springbrunnen precis i bildens periferi.
– Den springbrunnen har en liten skylt på sig nu som jag beställde. "95-06-09 vattenfylldes denna brunn av vårfloden" står det på den. Jag knallade ju och mätte och det blev alldeles för spännande i slutändan, säger Henry Larsson.
Samma dag som Henry Larsson var i tidningen nådda vattnet över springbrunnen på gräsmattan. Datumet finns inskrivet i skylten som sitter fastskruvad.
Hur gick det för huset?
– Det är lite tripp trapp trull på gatan med en liten höjdskillnad mellan varje hus. Grannhuset fick in vatten. Min potatiskällare vattenfylldes. Jag fick sättningar på infarten och garagegolvet. Men själva huset klarade sig med sju centimeter till trossbotten. Det var som en ö det med vatten åt alla håll, säger Henry Larsson.
På andra sidan älven fångade Gunnar Westergren ett gäng barn på bild som glatt cyklade genom vattnet på gatan på Östermalm. Vattnet går halvvägs upp över hjulen för de glada ungdomarna.
Jonas Grönlund med vitt bandage på knät hade skitkul i vattnet på Garvargatan. Så här i efterhand konstaterar Jonas att de kanske var de enda som garvade särskilt mycket på Garvargatan just då.
Känner du igen dig Jonas?
– Ja jäklar nog är det jag på bilden. Vi var nog mest där och cyklade för att det var så jäkla mycket vatten där. Vi var betydligt lyckligare än husägarna! Sen var vi och badade på Selholmen. Det flöt plankor och bråte i älven då vi simmade, säger Jonas Grönlund.
Samma fredag stod grävmaskinen redo för att gräva en ny älvfåra för att rädda bron, vilket troligtvis skulle ha lett till att ett hus skulle spolats bort. När Urban Edin lämnade över sin artikel till tryck så var det 40 centimeter från ytan till bron. Vid 20 var det sagt att beslutet att gräva skulle fattas.
– Vi hade några olika förslag, att vajra fast den, tynga ner den, hissa upp den, eller då göra öppningar på sidorna. Det var 23 centimeter kvar till bron när det slutade stiga, säger Leif Öhlund, räddningschef i Älvsbyn 1995.
Det första larmet kom från övre Tväråsel. Den femte juni var Piteå-Tidningens Stig Nordlund till Birger och Birgitta Lundström som hade vatten upp till diskbänken redan då.
Själv satt han i godan ro på Havsbadet i Piteå när första larmet kom. Det ringde från Övre Tväråsel. Vattnet spolade in i ett hus snabbare än deltidarna kunde pumpa ut med två pumpar.
– Jag for hem från havsbadet och gjorde en mätning vid bron och mätte igen fyra på morgonen. Jag tänkte att jag måste ha mätt fel. Älven kan inte ha stigit så snabbt. Men det stämde. Så jag sammankallade våra politiker och tjänstemän för vårt första möte, säger Leif Öhlund.
Sen tog han kontakt med försvaret.
– Jag fick tag på Göran Honkama. Vilken kanonmänniska. Det var bara begära hjälp och han kom med hemvärnet allt möjligt. Det var suveränt. Inget svammel eller prat om pengar. De hjälpte med mycket, bland annat att vakta ishallen där boende fick lämna möbler och sånt.
Leif Öhlund minns översvämningen mycket väl. Det blev dyrt för kommunen. "Vi borde sålt glass och korv vid bron och sålt till de busslasterna som kom från grannkommunerna för att titta på översvämningen. Då kanske vi hade gått plus i slutändan", säger Leif Öhlund, före detta räddningschef.
Översvämningen blev en dyr affär för kommunen. Och kunde blivit dyr för de drabbade villaägarna då något av de olika försäkringsbolagen Leif kontaktade sagt att deras försäkring inte skulle gälla.
– Vi hade träff på forum och tänkte att säger vi det där så lynchar de oss. Så vi satte bolagen vid olika bord med folk så att det skulle bli svårt för någon att backa ur och säga att de inte skulle betala. Och vad jag vet så slutade det med att försäkringen gällde för alla, säger Öhlund.