Sett till statistiken är det först när eleverna tar steget upp till Älvåkraskolan som det sätts in några åtgärdsprogram. På mellanstadiet är det väldigt få elever som har ett stådant.
Det är närmare var tredje elev som har ett åtgärdsprogram. Cirka 29 procent. I hela riket är genomsnittet för grundskolan 5,3 procent.
Varför är det så?
– Det är precis vad jag undrar. Vi ska ha en analysdag i utskottet i december för att se vad vi ska prioritera inför läsåret. Då vill jag få i uppdrag att utreda det där, för vi vet inte i dagsläget vad det beror på. Ser vi från mellanstadiet är det inte alls många, men på högstadiet blir det direkt jättemånga. Jag vill veta varför, säger Inger Grankvist, skolchef i Älvsbyns kommun.
Bland mellanstadieeleverna är det ganska ovanligt med ett åtgärdsprogram. Från årskurs fyra till sex är det totalt åtta elever. Motsvarande siffra från årskurs sju till nio är det 72 elever med åtgärdsprogram.
Ett åtgärdsprogram är något som man tar till när elever riskerar att inte nå målen.
– Så fort man upptäcker att en elev befaras att inte nå målen så utreder man vad det kan handla om. Man ser på vad det är i skolan som gör det knepigt för eleverna. Utredningen kan visa att det behövs vissa anpassningar. Sen följer man upp det arbetet och ser man att det inte räcker till så måste man göra en specialpedagogisk utredning och göra ett åtgärdsprogram med olika åtgärder, säger Grankvist.
Vad kan det vara för åtgärder?
– Det finns många olika sorters åtgärder. Det kan vara så att man behöver extra stöd i något ämne. Man kan behöva anpassa så att man inte följer samma planering som de andra eleverna, kanske skala ned mängden matte man räknar eller använder en annan bok beroende på vad man har för svårigheter, säger Inger Grankvist.
På högstadiet är det också 46 elever som behöver en särskild undervisningsgrupp, cirka 18 procent av eleverna. Motsvarande siffra i resten av grundskolans årskurs 1-6 är tre elever totalt.
– Det betyder att man är i en mindre grupp helt enkelt. Det har varit så i lagstiftningen att man inte ska exkluderas ur sin ordinarie grupp. Men det måste man göra ifall man inte klarar av att vara i en större grupp eller sammanhang, säger Inger Grankvist.
På riksnivå är det 5,3 procent av eleverna i grundskolan som behöver ett åtgärdsprogram för att klara målen. På Älvåkraskolan är det 29 procent. Nu vill skolchefen utreda varför.
Problemet lyftes i den så kallade SKA-rapporten. Det är en årlig rapport om det systematiska kvalitetsarbetet i skolan. Där framkom också att det råder stor diskrepans mellan terminsbetyg och nationella prov. När det redovisades i fullmäktige gav man utskottet och skolchefen i uppdrag att ta fram prioriterade utvecklingsområden.