Gunilla Hägglund har bott i sitt hus på Västermalm i Älvsbyn sedan 1987. Men de senaste åren har hon haft problem med utebliven post. I bland får hon inte sin egen – och i bland får hon andras.
– När jag fick en kollegas lönespec från Norrabyn, då tänkte jag ”det kan inte vara sant”.
Det stora problemet är alla räkningar som försvinner spårlöst. Det kan fungera klockrent ett par månader – och sedan saknas ett antal brev.
Det började med elräkningen för sommarstugan.
– Vi har Eon som strömleverantör i stugan och den räkningen kommer var tredje månad. Strömräkningen som var på 300 kronor kostade mig 2 570 kronor efter alla straffavgifter. Det var första gången jag reagerade, säger Gunilla Hägglund.
Det var fyra år sedan – och sedan dess har det bara fortsatt.
– Nu senast fick jag inte fakturan för bilskatten och åkte direkt på en straffavgift på 600 kronor. Jag pratade med Transportstyrelsen och de hade skickat ut en påminnelse också.
Ärendet hann gå till Kronofogden.
– Då mår jag illa eftersom jag aldrig tidigare varit där. Om det ville sig illa hade jag kunna få en betalningsanmärkning. Men de tog mina skattepengar och nollade mig automatiskt. Jag var så förbannat den dagen, säger Gunilla Hägglund.
Allt eftersom problemen har fortgått har Gunilla Hägglund skaffat autogiro på de flesta av sina räkningar.
– Men man vill ju ändå ha specifikationen. Sedan går inte heller alla räkningar att ha på autogiro heller. Man ska väl ändå inte behöva ringa in i kalendern när räkningarna ska komma och hålla koll.
Hon är inte ensam om problemet och förstår inte varför inte posten gör något åt saken.
– Om folk börjar klaga måste de ju i min värld ha några säkerhetsrutiner som de kollar.
Gunilla Hägglund har själv pratat med posten lokalt – men inte centralt.
– Mamma har ringt och felanmält det när hon inte har fått post på sin adress, men då säger de att de inte har gjort något fel. Så jag har aldrig ringt till Stockholm eftersom de var så arroganta mot mamma. Det kändes lönlöst.
Hon vill även uppmana de som får hennes post att ge tillbaka den till brevbäraren eller lägga den på lådan igen.
– Inte bara min post så klart, utan allas. Det kan ju vara jätteviktig post. En kallelse till sjukhuset till exempel. För det är ju någon som får min post och bara kastar bort den, säger Gunilla Hägglund.