Vid årsskiftet fanns endast 24 stycken 24-åriga kvinnor och
41 män i samma ålder i Älvsbyn.
Den 129 barn stora kullen från 1986 är kraftigt decimerad
och står som det tydligaste
exemplet på utflyttning.
Av det gamla kompisgänget är Emma Nilsson, 24, och Josefin Öhlund, 25, de enda kvar.
- Det är jättetråkigt. Om man ska träffas måste man dra ihop alla från Luleå och Piteå. Det blir ett stort projekt, säger Emma Nilsson.
- De åker och pluggar och sedan blir de kvar, säger Josefin Öhlund.
Nyblivna mammor
Vännerna är borta, men de är inte ensamma. I slutet av vintern blev båda mammor och varje dag möts de för en promenad med barnvagnarna. Solen skiner när vi träffas, men båda barnen är varsamt omstoppade.
- Jag har provat att bo i storstad, men det var skönt att komma hem, säger Josefin.
"Billiga bostäder"
Hon återvände hem efter tre års studier till tandhygienist i Umeå och ett års jobb i Kramfors. Josefin saknade släkten och nu jobbar hon på folktandvården och lever med sin sambo Stefan, polis i Boden.
- Det är väldigt naturfint och det är billigt att köpa bostäder i Älvsbyn, säger Josefin.
Emma Nilsson, uppvuxen i Vidsel, planerar för ett vackert sommarbröllop i Storforsen. Hon gifter sig med kärleken sedan tonåren, Älvsbyhusinköparen Anton Björk. I dag är hon mammaledig, men jobbar till vardags som sjuksköterska på Sunderby sjukhus.
- Jag kör bil och det är dyrt att pendla, men det är dyrare att bo i Luleå, säger Emma.
Husjakt utan lycka
Likt många i deras bekantskapskrets letar de hus utan lycka. Emma tycker att Älvsbyns kommun ska satsa mer på attraktiva tomter.
- Det finns de som gärna skulle bygga hus, men det brister på bristen av tomter att bygga på, säger hon.
Mammorna trivs med tryggheten för dem och sina barn, men saknar vissa saker. Bristen på evenemang och dåliga öppettider på helger sänker attraktiviteten.
Från ett annat perspektiv är det just Norrbottens pärla.
- När vi får främmande söderifrån tycker de att det är jättefint. Oj, vi kanske har det fint tänker man, säger Josefin.