- Första gången vi sågs var jag bara barnet. John kom för att träffa några tummare, som tillfälligt bodde hos oss medan de jobbade i skogen, berättar Linda.
- Jag höll på att skura golvet då han steg in i huset. Efteråt har han berättat att han blev kär i mig på en gång och tänkte att "den flickan ska jag gifta mig med".
Eftersom Linda var så ung dröjde det flera år innan det kunde bli tal om giftermål.
- Det är enda gången i livet John har behövt vänta på mig, säger hon med ett leende.
Fyrabarnsmamma
1934 gifte Linda sig med John och flyttade in i svärföräldrarnas flera hundra år gamla gård i Granträsk, närmare bestämt i de två rummen där hon har sitt nuvarande kök och sovrum.- Båda flickorna är födda därinne, säger Linda och pekar mot sovrummet från sin favoritplats vid köksbordet, där ett uppslaget korsord och en påbörjad virkning avslöjar några av hennes fritidsintressen.
- Vi fick två flickor och två pojkar, John och jag. Äldsta flickan är född 1936 och den andra två år senare. Pojkarna är också födda här i huset, fast i den andra delen som vi tog över i samband med att vi köpte hemmanet 1942, samma år som första sonen föddes. Den yngste är född 1944.
På den tiden Linda födde barn var det inte tal om att åka till BB. Istället kom barnmorskan och förlöste mammorna i hemmen, för Lindas del Beatrice Tiger från Älvsbyn.
- Vi hade ingen telefon och ingen bil, så hur barnmorskan kunde veta när hon skulle komma hit kan jag inte svara på, säger 92-åringen.
"Inte aktuellt för mig"
Apropå födslarna dyker ett barndomsminne upp:- När jag var liten och skulle få ett syskon kom barnmorskan till Husavan och stängde in sig i ett rum med mamma. Jag ville veta vad de hade för sig därinne, så jag gick ut och klättrade upp på en sten utanför fönstret. Då drog de ner rullgardinen framför ögonen på mig, berättar Linda, och fortsätter:
- Jag har inget minne av att mamma var tjock då hon väntade barn, men jag minns att pappa klippte hennes tånaglar en gång. Det tyckte jag var mycket märkvärdigt, men det var förstås för att hon inte nådde fötterna själv för att magen var i vägen.
Att landstinget stängt BB i Piteå så att dagens blivande mammor måste bege sig till Sunderbyn för att föda är inte bra, tycker Linda.
- Å andra sidan är det inte aktuellt för mig med något barnafödande. Man måste ju först ha en karl, skojar hon och vänder sedan blicken mot fotografiet ovanför kökssoffan av henne och John.
- Jag blev änka 1975. Vi hade ett bra äktenskap. Han var en fantastisk make på alla sätt, snäll och omtänksam.
Sedan Linda blev ensam har hon gjort flera utlandsresor, bland annat för att titta på blommor, ett annat av hennes stora livsintressen.
- Och som 80-årspresent fick jag en resa till Kairo av barnen, så då vandrade jag i Saharas öken, säger hon.
Plastbåten, som hon brukat använda till att ro ut på sjön och lägga ut mjärden, har legat på land de senaste åren.
- Orken är inte som förr, men jag har ändå ett rikt liv. Jag läser mycket och ser naturprogram i tv. Idrott gillar jag också att titta på, fast inte hockey och fotboll. Det ska vara skidor, konståkning eller fridrott.
- Jag har alltid tyckt om att handarbeta. Nu för tiden blir det mest att virka dukar.
Med alla fyra barnen i närheten, plus barnbarn och barnbarnsbarn, känner Linda sig priviligierad på äldre dar.
- Jag älskar dem allihop. Min kärlek räcker till dem alla, säger hon och gör upp eld i sin kära gamla järnspis, som hon brukat i över 70 år.