Lilla hjärtats vänförening är kritisk till hur Älvsbyns kommun hanterat LVU-ärendet. "Vi undrar var barnens trygghet tar vägen i det här förfarandet, finns det någon vuxen i detta som barnen känner förtroende för och är trygg med", undrar Johanna Stålhandske.
Lilla hjärtats vänförening har följt medierapporteringen rörande Älvsbyns kommuns beslut att upphöra med LVU-vården av tre barn efter att en konsultrapport slagit fast att de omhändertagits på felaktiga grunder.
– Oavsett på vilka grunder barnen omhändertogs så har de bott tre år i familjehem och byggt en trygg vardag där. Barnen borde i enlighet med lex Lilla hjärtat fått möjlighet till ombud som kunde föra deras talan. Om inte barn är utsatta för allvarlig risk bör flyttar, både inom och ifrån samhällsvård, ske varsamt och i barnens takt, säger Johanna Stålhandske, som jobbar ideellt i föreningen med att stötta barn och familjehem.
Vänföreningen är kritisk mot att barnen inte fått komma till tals innan LVU-placeringen upphörde.
– Vi har inget emot att LVU-vården granskas, det är välbehövligt, men att sedan fatta de här enormt snabba besluten enbart på en konsults granskning blir inte rättssäkert. Barnperspektivet uteblir helt när varken barnen eller någon som känner dem väl har fått komma till tals. Det är omänskligt att flytta barn så snabbt och skära av alla deras relationer från tidigare boende, om det inte sker på deras egen begäran, säger Johanna Stålhandske.
Lilla hjärtats vänförening bildades för att jobba för placerade barns rättssäkerhet efter att flickan Esmeralda, för många känd som Lilla hjärtat, hittades död i sin bostad i Norrköping 2020 efter kraftig vanvård och misshandel. Esmeralda hade då flyttats från sitt familjehem till sina missbrukande föräldrar efter en dom i kammarrätten.
Lilla hjärtat blev bara tre år. Hon hittades död med skador och fyra olika narkotiska preparat i kroppen. Hennes biologiska mamma dömdes till åtta års fängelse för dråp för att ha orsakat Esmeraldas död.
Efter fallet införde Socialstyrelsen nya bestämmelser om barnens bästa när vård enligt LVU upphör – lex Lilla hjärtat.
– Här har man valt att bortse från den lagstiftningen och det är tyvärr inget unikt för Älvsbyn. Vi ser fler kommuner som brister i sitt barnperspektiv och flyttar barnen på väldigt kort tid eller vaga grunder. Ofta har det då kommit in en ny handläggare eller konsult som river upp gamla beslut. Det är en röd tråd som återkommer i många ärenden, säger Johanna Stålhandske.
Melinda Jacobs, Lilla hjärtats fostermamma, och socialminister Lena Hallengren (S) presenterade lagändringarna "Barnets bästa när vård enligt LVU upphör – lex Lilla hjärtat", vid en pressträff i Rosenbad.
Susanne Karlberg Persman är socionom och även hon ideellt engagerad i Lilla hjärtats vänförening. Hon menar att Älvsbyns kommuns beslut kan strida mot socialtjänstlagen som skärptes efter Lilla hjärtats död.
– När man vidtar åtgärder kring barn i samhällsvård ska barnens bästa vara avgörande. Det är lagstadgat. Här kan man ifrågasätta om barnens bästa verkligen fått vara avgörande i beslutet om den omedelbara flytten från familjehemmen. Den frågan har såvitt framgått inte varit föremål för någon utredning eftersom beslutet ska ha fattats på en granskning av befintlig dokumentation, säger hon.
"Barn knyter an till familjehemsföräldrarna och att sedan förlora den kontakten över en dag är som att rycka undan mattan under barnens fötter", säger Susanne Karlberg Persman, socionom engagerad i Lilla hjärtats vänförening.
Enligt lex Lilla hjärtat är det nu obligatoriskt för kommunerna att överväga flyttningsförbud vid upphörande av vård av barn i familjehem. Bestämmelsen är avsedd att användas i fall där själva separationen eller flyttningen är skadlig för barnet eller om det finns en påtaglig risk för barnets hälsa eller utveckling. Det har inte skett i Älvsbyns kommun.
– Barn knyter an till familjehemsföräldrarna och att sedan förlora den kontakten över en dag är som att rycka undan mattan under barnens fötter. Om man vill säkerställa att återflytten till föräldrarna sker på ett sätt som blir förenligt med barnens bästa hade man kunnat ansöka om flyttningsförbud och få det prövat hos förvaltningsrätten. Under tiden hade barn och föräldrar kunnat träffas och ges möjlighet att lära känna varandra igen. Med de här snabba besluten är den frågan helt oprövad, säger Susanne Karlberg Persman.