Mannen skulle vara hemma för att vårda sitt barn, men efter att det undersökts närmare visade det sig att det sökts ersättning för bland annat 28 dagar då mannen egentligen varit på jobbet och arbetat, för 23 dagar när mannen haft semester, nio dagar då mannen själv varit hemma från jobbet sjuk. En dag var barnet i fråga också på förskolan. I samtliga fall har det uppgetts att mannen avstått från arbete för vård av barn.
Mannen har medgett de faktiska omständigheterna i gärningsbeskrivningen, men motsatt sig ansvar då han anser sig ha saknat uppsåt. Han säger att det kan vara så att det har blivit fel i närvarorapporterna då hans dåvarande chef ibland anmälde att han hade semester när han i själva verket var sjuk. Han säger sig alltid trott att allt varit korrekt och därför skrivit under ansökningarna. Mannen uppger att det inte är han själv som fyllt i ansökningarna eftersom att han inte visste hur man gjorde.
Luleå tingsrätts mening är att han skrivit under varje ansökan med sitt bank-id och att genom detta åtminstone varit likgiltig inför omständigheterna som kunde leda till att ett för högt belopp betalats ut till honom. Därmed har gärningarna begåtts med uppsåt och han döms för 22 fall av bidragsbrott.
Eftersom att han lever under ordnade förhållanden och det bedöms saknas risk för fortsatt brottslighet blir påföljden en villkorlig dom och 30 dagsböter.