- Det är bra att ha ett forum där vi kan diskutera knepiga fall, alltså olika saker som hindrar oss att utföra det som den enskilde individen vill ha hjälp med. Ofta gäller det boende eller sysselsättning, och för det mesta är det resursbrist som sätter käppar i hjulen, förklarar Staffan Lundström, PO i Piteå kommun.
- Allt är dock inte bara elände i våra jobb, då skulle vi inte orka fortsätta. Det fantastiska med att vara PO är att man gång på gång får vara med om att en klient återhämtar sig och kan återgå till ett hyfsat liv på egen hand, tillägger han.
Diskriminering
Att det är svårare för psykiskt funktionshindrade än för andra handikappgrupper att få sina lagstadgade rättigheter tillgodosedda märker länets PO av på många sätt.- Bland annat genom att många förtvivlade anhöriga ringer till oss och ber om råd hur de ska göra för att den psykiskt sjuke familjemedlemmen ska få hjälp, säger Siiri Ylijääskö, PO i Östra Norrbotten.
Trots att funktionen personligt ombud funnits i mer än tio år, råder det stora oklarheter i samhället om vad yrket innebär. Vad värre är finns det också fortfarande okunskap och fördomar om psykiskt sjuka som tar sig uttryck i olika former av diskriminering. Ett exempel på det är vårdcentralpersonalen som ringde kommunens PO och sa att denne måste se till att en psykiskt sjuk person slutar ringa så ofta till läkarmottagningen.
- Till saken hör att den sjuke inte ens tillhörde ombudets klienter, säger Staffan Lundström.
Svår omställning
Problem med ekonomin är vanligt förekommande bland PO:s klienter.- Värst är det för dem som efter många års vistelse på mentalsjukhus, där de hade allt de behövde i fråga om boende, mat, kläder och sysselsättning, plötsligt kastades ut i samhället för att klara sig själva. Kommunerna hade ingen beredskap att ta över ansvaret från landstinget, och så gick det som det gick, säger Gösta Åhl, PO i Bodens kommun.
- Det blev skadegörelse i lägenheter, obetalda hyror och vräkning efter vräkning, till dess att de i stort sett gjort sig omöjliga på bostadsmarknaden. Stora skulder och ingenstans att bo är inget bra utgångsläge, särskilt inte för en människa som dessutom har ett funktionshinder som gör det omöjligt att ta sig ut på den vanliga arbetsmarknaden.
Kräver avskrivning
Det minsta landstinget och kommunerna kan göra för att gottgöra sitt gemensamma misstag med det hastiga genomförandet av psykädelreformen är att ta på sig det ekonomiska ansvaret för uppkomna bostadsskulder under de första åren från 1995 och några år framåt. Det är Gösta Åhls bestämda uppfattning. Länets övriga personliga ombud instämmer.- Det är nog illa att cirka 80 procent av våra klienter inte kan få jobb, trots att de vill arbeta och få en inkomst som andra medborgare. Att de dessutom ska ha kronofogden efter sig för att de inte fick stöd att klara ett eget boende då psykädel trädde i kraft, är oacceptabelt, säger Marie Lundqvist, PO i Bodens kommun.