"Sofia" hade önskat mer stöd från det sociala i form av att de borde kunna sätta gränser för expojkvännen istället för att det är hon som ska ta fighten varenda gång.
Eftervåld
Det var för ett år sedan Sofia, som egentligen heter något annat, och hennes barn flydde till ett skyddat boende med hjälp av kvinnojouren, efter råd från polisen.
Flykten blev aktuell efter att hennes före detta sambo tog hennes bil och kört dit han trodde att hon kunde vara. Han hade både cannabis och drygt 1,6 promille alkohol i blodet. När han inte fick tag på henne slog han sönder bilen innan han körde från platsen och kraschade in i en parkerad bil.
– Jag hade beslut på boendet i tre månader, men det var inte heller någon lösning så jag avbröt det själv efter en tid. Jag kunde inte träffa mina andra barn och man kan inte bara sitta inlåst och gömma sig, säger Sofia.
För en tid sedan dömdes han till fängelse, bland annat för att ha dödshotat Sofia under ett telefonsamtal med kommunen. Så för tillfället har hon och deras gemensamma barn en tid av lugn och ro. Sofia beskriver ett tufft år och hon är kritisk till hur samhället lägger ansvar, börda och även skuld på den som varit utsatt.
– Jag har pratat med poliser om hur jag ska bete mig. Om vad som kan trigga honom och vad jag inte ska göra. Men det är ingen som tar det samtalet med honom. Om jag svarar en gång efter att han skickat 150 sms en dag så blir frågan varför jag svarat honom, istället för att det handlar om trakasserier. "Du vet ju hur han är" har jag hört många gånger, säger hon.
Sofia är också starkt kritisk till hur rättssystemet ser ut. Hur exempelvis hon måste begära ett målsägandebiträde till rättegången istället för att det tilldelas ett som standard.
– Man ska begära skadestånd själv. Vill man ha hjälp i form av besöksförbud så måste man ta tag i det själv. Det är sånt som jag hade velat vända på, sånt som borde vara självklarheter från början utan att de behöver fråga. Det är sånt som är helt sjukt jobbigt och som det måste finnas stöd för, säger hon.
Men det tyngsta ansvaret gäller deras gemensamma barn. Sofia var övertygad om att det fanns ett system där han efter en period av missbruk måste lämna rena prover för att få träffa sitt barn.
– Men det kan man tydligen inte tvinga någon till. Istället ska det läggas på mig att göra en bedömning om han är i skick att ta hand om vårat barn eller om han är påverkad. Och vad händer vid ett tillfälle då han uppenbart inte är i skick? Undrar Sofia.
Vad som kan hända har hon fått svar på. Efter att han kom hem från en helg i grannkommunen var hon misstänksam redan innan de skulle träffas.
– Jag ringde soc och förklarade situationen. "Du får väl se när du träffar han", blev svaret. När jag träffade honom tuggade han i princip fradga så jag sa till honom att jag inte ville att han skulle ta barnet. Han började skrika att jag var en fitta och en hora och så slutade det i katastrof. Han tog barnet.
Det slutade med att Sofia fick åka hem till honom och hämta barnet efter ett oroande samtal. Polisen kom till platsen men kunde inte följa med in, då det inte var säkert att ett brott begåtts.
– Vårt barn grät i bakgrunden, han ville att jag skulle trösta barnet över telefon. Skulle jag gå in i huset visste jag inte när jag skulle komma ut igen, så jag ville att han skulle möta mig halvvägs. Men då bröts samtalet. Direkt jag satte foten på bron så blev det ett jävla liv. Jag fick med mig barnet därifrån till slut, säger Sofia och fortsätter:
– Det är såna här situationer jag ska resonera runt och ta fighten kring i istället för att socialtjänsten bara kan säga att det är uteslutet för honom att träffa barnet om han inte ordnar upp tillvaron, slutar med narkotika och kriminalitet, samt lämnar rena prover över tid.
Att ha barn tillsammans med någon som för tillfället inte är i skick att ta hand om ett barn kan vara tufft.
Nu när expojkvännen fått ett avbrott hoppas hon att han ska få den hjälp han behöver efter fängelsestraffet.
Vad vill du själv för din egen skull?
– Jag vill hitta tillbaka till mig själv. Jag är inte alls samma människa idag som innan vi träffades. Jag var alltid glad, framåt och villig att stå i centrum. Självförtroendet har det inte varit fel på. Men det har som försvunnit. Jag hittar det mer och mer, men jag är ändå mer tillbakadragen och nervös. Jag har sagt att jag vill bara bli som förut, men jag tror aldrig det kommer att hända, och det är väl en sorg på ett vis. Men jag kan bli något annat. Det tror jag är viktigt, säger Sofia.