Förra sommaren anlitade dåvarande näringslivschefen Bengt Strandberg konsulten Leif Engström, som gick i pension från en tjänst som näringslivsstrateg på Bodens kommun, för att göra företagsbesök i Älvsbyns kommun. Syftet var att han skulle scanna av företagsklimatet och genomföra en enkät med företagsledarna.
Uppdraget skulle pågå från den 21 augusti 2019 till den 28 februari 2020 med möjlighet till tre månaders förlängning. Ersättningen bestämdes till 1 000 kronor i timmen exklusive moms och insatsen uppskattades till 32 timmar i månaden.
En bedömning som visade sig vara långt ifrån verkligheten.
Fram till och med juli 2020 hade konsulten Leif Engström, via sin hustrus företag Alovita AB i Boden, fakturerat Älvsbyns kommun 664 671 kronor exklusive moms för företagsbesöken. Trots att det är över beloppsgränsen för en direktupphandling tecknade kommunchefen Magnus Nordström ett nytt avtal med Leif Engström den 7 juli 2020 och förlängde uppdraget till den 28 februari 2021. Även denna gång med möjlighet till tre månaders förlängning. Ersättningen på 1 000 kronor i timmen bestod.
För augusti och september fakturerade Alovita ytterligare 64 480 kronor, sedan har det inte inkommit några fler fakturor. Totalt har Älvsbyns kommun betalat företaget 729 151 kronor. Om kommunen inte kan visa på några undantag betyder det att det rör sig om en otillåten direktupphandling som egentligen skulle ha annonserats via ett öppet förfarande enligt upphandlingslagstiftningen.
– Kommer man över direktupphandlingsgränsen så måste man genomföra ett annonserat förfarande, säger Malin de Jounge, enhetschef för otillåtna direktupphandlingar på Konkurrensverket.
Då spelar det ingen roll att kommunen från början inte trodde att de skulle komma över beloppsgränsen på 615 312 kronor. Som Malin de Jounge tidigare kommenterat i frågan om Piteå science parks konsultinköp ska upphandlingen då avbrytas eller annonseras. Kommunchefen Magnus Nordström valde att förnya avtalet i strid med gällande lagstiftning.
– När de väl kliver över beloppsgränsen blir det en otillåten direktupphandling, för inköpet är inte annonserat, säger Malin de Jounge
I de två avtal som Bengt Strandberg respektive Magnus Nordström tecknade med Alovita står det att beställaren och leverantören kommit överens om priset och tiden efter en genomförd direktupphandling. I det här ärendet finns ingenting diariefört förutom fakturorna och två avtal. Hur direktupphandlingen gått till framgår inte.
– Inköp över 100 000 kronor ska dokumenteras och det finns regler för det. Det handlar om att man i efterhand ska kunna titta och se om det gått rätt till, säger Malin de Jounge.
Räcker det med ett avtal för att uppfylla dokumentationsplikten?
– Nej, skulle jag säga. Syftet är att se varför man inte gjort någon annonserad upphandling och dokumentationen ska gå ut på att dokumentera tilldelningen av kontraktet, inte själva kontraktet.
Det finns inga krav på att fråga flera leverantörer vid direktupphandlingar, men däremot konstaterar Malin de Jounge att många upphandlande myndigheter har det som interna riktlinjer. Enligt Älvsbyns kommuns då gällande inköpspolicy från 2007 ska till exempel prisuppgifter från de tillfrågade leverantörerna, som om möjligt ska vara minst tre, arkiveras.
– Vi på Konkurrensverket har som regel att vi ska fråga åtminstone tre vid inköp över 100 000 kronor, säger Malin de Jounge.
Enligt henne är det en vanlig företeelse att konsulter säljer in sina idéer hos kommuner och att de därför väljer att inte annonsera ut tjänsten.
– Leverantören brinner för sin idé och kommunen förälskar sig i den idéen och vill köpa in den. Det betyder inte att det blir ett dåligt inköp, men man missar lätt konkurrensen och risken är att man i förlängningen fastnar i en leverantör. Den här personen kan göra ett jättebra jobb, men medborgarna och övriga leverantörer har ingen insyn.
Malin de Jounge beskriver även direktupphandlingar som ett riskområde för förtroendeskadligt beteende och korruption.
– Det kan handla om att man tilldelar kontrakt till någon man har en vinning till på något sätt.
Förutom problematiken med rättssäkerhet tror Malin de Jounge också att det lönar sig att fråga flera.
– Jag jobbar på Konkurrensverket och vi tror på en hälsosam konkurrens som en positiv drivkraft till att få fram bättre varor och tjänster. Det går man miste om när man inte öppnar sina inköp för andra.