Utöver ont i axeln har Egmark fått veta att hans magproblem var ett av symptomen. Det visade sig att det var kärlkramp i magen.
Snart ett halvår senare är han pigg och kry igen, även om skadorna på hjärtat är oåterkalleliga. Kapaciteten är för evigt nedsatt med 25 procent.
– Det var 100 procent tätt, en massiv hjärtinfarkt, så den muskeln kommer aldrig att återhämta sig. Men det betyder i alla fall att jag har 75 procent kvar, och det är jag tacksam för. Men nog märks det av. Jag känner att jag fort kan bli trött. Sen efter det här har jag ju blivit en sån här dosettfarbror så det kanske har att göra med medicineringen också, säger Tomas Egmark.
Under fem års tid har han haft problem med höger axel utan att tänka mer på det mer än att det kanske inte är konstigt när han tillverkat fönsterspröjs i 25 år. Senast veckan innan hade han fått en kortisonspruta i axeln hos sjukgymnasten. Men så lördagen den 5 juni så började det värka mer än vanligt. Till slut förstod han att han behöver vård.
– Det gjorde något så djävulskt ont. Vi körde själva in till lasarettet i Piteå, för det fanns ju inte en tanke på att det var en infarkt då smärtan var på fel sida, säger han.
Kommunalrådet och hans fru har bott i Högheden i många år nu. Det är nära till Älvsbyn, men ännu närmare till kommunalrådets stora nöje på motorbanan.
Först blev det covidtest för att komma in. Sedan fick han prova både morfin och kramplösande i en timme var för att se om det hjälpte. Efter det tog personalen fram EKG-maskinen och då det blev det väldig fart runtomkring.
– Läkaren kom in och frågade om någon sagt vad som händer. Nej, svarade jag. Sen frågade han mig om jag förstår vad som händer. Ja, jag har en hjärtinfarkt, svarade jag. Det var då det gick upp för mig. Jag hade fått sitta i princip ensam i två timmar men efter EKG:et så var det fullt i rummet med 5-6 personer så då förstod jag, säger Egmark.
Hur kändes det när du förstod att det var så pass allvarligt?
– Jag blev aldrig orolig på det sättet, jag fick ingen panik. Det var mer att nu har det här hänt, det gäller att gilla läget och låta vården göra det som de kan bäst. Jag har aldrig varit den som stressat upp mig och alla reagerar nog olika, men det är som att hjärnan helt slog av den där panikkänslan.
Hade de förstått allvaret hade Egmark ringt ambulansen till Sunderbyn direkt. Istället åkte han och frun in till Piteå för undersökning.
Det blev ambulans i blixtfart till Sunderbyn och en halvtimme efter att han checkat in på sjukhuset var han färdigopererad. Då hade de gjort ballongsprängning och förstärkt blodkärlet. Det blev en vecka i sjukhussängen innan han fick åka hem.
– Enda begränsningen jag fått var väl att jag skulle ta det lugnt en månad. De sa att jag helst inte skulle ut och springa i skogen de första veckorna, och det var väldigt lätt att lova. Så jag har mått bra hela tiden, sen sjunker ju sjukdomen in i skallen efter ett par dagar, säger Egmark, och fortsätter:
– Jag har aldrig klappat ihop, men nog har det funnits sämre dagar när jag grubblat för mycket. Naturligtvis vill jag ju inte gå ännu, jag har fortfarande saker ogjorda.
Vet du hur lång tid du hade kvar?
– Nej, och jag har valt att inte fråga. Det vill jag inte veta. Men antagligen inte jättelänge.
Det var tänkt att bli en bilsportsommar, men det fick ställas in. Men i och med att kommunalrådet klarade sig med livet i behåll finns det alltid nästa år att köra.
Det som kommunalrådet fick ställa in var alla planer på racing som han hade hoppats på. Bilen stod startklar i garaget, men får nu stå ett år till.
– Det var länge jag tävlade, men tanken var att jag skulle kört ett par tävlingar rallycross i sommar. Fast att snurra runt en bana i en bil med 380 hästkrafter passar inte riktigt ihop med rådet att jag måste ta det lugnt. Men i och med att jag klarade det här så har jag ju nästa sommar att köra på också, säger Tomas Egmark.
Utöver kommunalrådsposten beskriver sig Tomas Egmark som en inbiten motor- och tekniknörd. Racingbilen har han byggt själv och det är även han som byggt startsystemet på motorstadion på Högheden.