Klockan var strax efter sju när rånaren slog till. Inger Eriksson stod med ryggen mot dörren och såg inte den unge mannen förrän han stod vid kassan med kniven i handen och väskan på disken.
– Min första tanke var ”du ska fan inte ha några pengar”, och det sa jag till honom, säger hon.
Hon tryckte på larmknappen och sedan tog hon saken i egna händer.
Hemmagjord spray
Bakom kassan hade hon nämligen en hemmagjord pepparspray som hon gjort med hjälp av chillipeppar, pirripirri och vatten. Rånarens mask täckte större delen av ansiktet, och även ögonen var skyddade. Det gjorde det svårt att få någon effekt av sprayen.
– Jag sprutade mot glaset, då fick han lite grumligare sikt. Sedan siktade jag på huden runt hans mask för att det skulle svida, säger Inger Eriksson.
Björnvrål
Trots knivhotet kände hon att hon hade kontroll över situationen.
– När jag såg kniven kände någonstans att det inte var någon fara. Jag kände mig inte hotad och när jag sprayade på honom såg man att han tappade fokus.
Hon berömmer polisens arbete och samarbetsvilja. Hon är även glad att Ingemar Nilsson fanns i kiosken.
– Han vrålade som en björn och började veva, det var bra att han var med.
Ensamma kvällar
På onsdagskvällen var hon tillbaka bakom kassan efter måndagens dramatik. Men hon känner ingen oro över att arbeta själv på kvällarna.
– Jag har aldrig någonsin tyckt att det har varit obehagligt, och det gör jag inte nu heller. Det har alltid varit vanligt folk som kommit in, inga rån eller hot, säger Inger Eriksson.
Men hon tar gärna det säkra före det osäkra, och den hemmagjorda pepparsprayen finns kvar.
– Man vill ju vara beredd om det händer. Ungefär som att man tar på sig bältet i bilen även om man inte räknar med att krocka.