När Jonas Johansson-Asp var 27 år väntade ett flerårigt fängelsestraff. Han valde behandling men planen var inte att bli drogfri. I dag äger han behandlingshemmet där han sedan hittade sig själv.
– Jag hade en idyllisk barndom på landet och utåt sett var allting ganska bra, men på insidan hade jag ett tomrum och kände mig utanför, att jag inte dög.
Så börjar Jonas Johansson-Asp, 43, berättelsen om sin krokiga väg genom en barndom där han sökte kickar och gjorde pojkstreck, till ungdomen där mycket alkohol och kriminalitet blev en dominerande del av livet.
– Jag var 12–13 år när jag drack alkohol för första gången och blev berusad. Då kände jag att jag hittat hem, säger han.
Han växte upp i Hakkas utanför Gällivare och när han ser tillbaka på skoltiden inser han att lärarna var snälla och gjorde vad de skulle. Men Jonas var livlig och busig och med facit i hand hade den nedåtgående spiralen kunnat stävjas redan där.
2013 köpte Jonas behandlingshemmet Avstampet i Älvsbyn – platsen där han tillfrisknade från sitt alkohol- och drogmissbruk.
– Jag kände mig som ett problembarn, men var ett barn med problem. Jag tror att jag skulle ha passat i en skola med äventyrspedagogik, dagens skola är för mallad.
Jonas provade amfetamin för första gången i 20-årsåldern. "Det kändes så bra... Jag tänkte "det här borde ju alla få uppleva".
Slutet av tonåren var sliriga innan det var dags för lumpen som han beskriver som en bra tid med struktur, men när han var i 20-årsåldern provade han amfetamin.
– Det kändes så bra... Jag tänkte "det här borde ju alla få uppleva".
"Vi missbrukare hanterar svårigheter genom att fly. På Avstampet lärde jag mig att hantera livet på livets villkor."
En tid senare flyttade han till Västerås för att ordna upp sitt liv. Där åkte han fast för att ha sålt amfetamin vilket resulterade i ett fängelsestraff på 1,5 år.
När han sedan flyttade tillbaka till Gällivare blev det också en flytt tillbaka till destruktivitet.
På Avstampet arbetar terapeuter och klienter med manualstyrd tolvstegsbehandling.
– Då barkade det ordentligt, alla tyglar släppte. Jag körde bil påtänd och det var ett jävla liv hela tiden. Jag åtalades för grovt hemfridsbrott. Advokaten spådde ett fängelsestraff på flera år men jag bad om behandling fast jag inte hade en tanke på att sluta.
Jonas Johansson-Asp tror att han skulle ha passat i en skola med äventyrspedagogik och tycker att dagens skola fortfarande är för mallad.
När Jonas Johansson-Asp kom till Avstampet i Älvsbyn i juni 2005 var tanken att "dra dagen därpå". Han blev kvar i 14 månader.
– Första tiden stannade jag för mina anhörigas skull men fortsatte sedan behandlingen för att jag ville börja om på nytt. Då hade jag börjat bygga upp ett nätverk med drogfria personer genom Tolvstegsgemenskapen och började hitta mig själv. Det var samma känsla av att hitta hem som när jag började med droger, säger han.
"Kunde jag bli drogfri, så kan alla", säger Jonas Johansson-Asp.
Han beskriver hur missbrukare hanterar svårigheter genom att fly men han lärde sig hantera livet på livets villkor.
– Alla är med om tuffa, känslomässiga saker men alla använder inte droger, det hade jag aldrig lärt mig.
De kommande åren läste han upp betyg, studerade till alkohol- och drogterapeut och under sitt tredje drogfria år tog han körkort.
"Jag försökte vara någon jag inte är för att känna mig inkluderad. Ett exempel är när jag balanserade påverkad på kanten av ett åttavåningshus fast jag är väldigt höjdrädd".
– Jag jobbade på behandlingshemmet Renkronan i Vidsel, men var ofta på Avstampet och drack kaffe. 2013 fick jag veta att det skulle säljas och kände direkt "jag vill köpa". Problemet var att jag inte hade pengar, men jag fick låna hälften på banken och hälften av min farbror som tidigare varit så besviken på mig. Han ville ge mig en chans.
Snart har det gått åtta år sedan Jonas Johansson-Asp köpte företaget. Efter några år som alkohol- och drogterapeut startade han öppenvård i Luleå där han bor.
Som många andra som lever i missbruk tyckte inte Jonas Johansson-Asp att han hade några problem.
– Just nu ligger öppenvården vilande och jag satsar på att utbilda socialtjänster, privatpersoner och andra behandlingshem i manualstyrd Tolvstegsbehandling. Jag fick även utbilda Regionerna (Norr- och Västerbotten) i missbruksbehandling. Jag känner tacksamhet att få möjlighet att utbilda andra så att vi kan minska det lidande som finns i och omkring ett missbruk.