"Jag måste få veta om min man lever"

36-åriga Gulsumhan och hennes döttrar, nio och snart fyra år, kom som asylsökande från Kazakstan till flyktingmottagningen i Gällivare i september 2007. En månad senare anlände hennes 40-årige man.
- Våren därpå fick vi avslag av Migrationsverket på vår ansökan om uppehållstillstånd. Min man blev djupt deprimerad och ville ta sitt liv. Efter psykiatrisk behandling i Gällivare skrevs han ut med antidepressiva mediciner, men det hjälpte inte, han blev bara sämre och sämre, berättar hustrun.
- En dag kom jag på honom med att försöka göra självmord med att ta en överdos medicin. Sedan började han hota och slå mig och barnen. Då bad jag Migrationsverket hjälpa oss.
Hade lämnat allt
Migrationsverket ordnade en ny bostad åt Gulsumhan och döttrarna i Älvsbyn.
- Min man ringde gång på gång och sa att jag måste komma tillbaka, att vi måste fortsätta leva som en familj. Då jag sa att jag inte ville göra det förrän han blev frisk igen stängde han av sin mobil. Det var den 31 juli, berättar Gulsumhan.
Efter att förgäves ha försökt få tag på maken i tre dagar larmade Gulsumhan polisen och begav sig till Gällivare.
- Tillsammans med polis och en handläggare från Migrationsverket gick jag in i lägenheten där vi bott. Min man var inte där. Han hade lämnat kvar alla kläder och skor, till och med sin medicin och mobiltelefon. Bankkortet och id-kortet som han fått av Migrationsverket hittade vi också.
"Talade om självmord"
Enligt Gulsumhan gjorde Gällivarepolisen eftersök med både helikopter och hundar för att försöka hitta den försvunne mannen.
- Men det gav tyvärr inget resultat. Jag tror att han är död, han talade ofta om självmord, säger hon och förklarar:
- Han älskade barnen över allt annat. Om han levt skulle han ha hört av sig för att få veta hur de mår.
Ovissheten har slagit hårt mot Gulsumhans egen psykiska hälsa. Barnen är genom socialtjänstens försorg placerade hos en stödfamilj eftersom hon inte längre orkar ta hand om dem själv.
Överklagat beslut
Via sin advokat har mamman nyligen överklagat Migrationsverkets beslut att avvisa henne och döttrarna. Ärendet har inte varit uppe än i Migrationsdomstolen.
- Det skulle vara mycket farligt för mig och barnen att återvända till Kazastan utan att veta vad som hänt deras pappa. Vi kan inte bara lämna honom i Sverige. Jag måste får veta om han lever eller inte, säger Gulsumhan och sätter sitt hopp till att PT:s efterlysning ska bringa klarhet i frågan som plågat henne i mer än nio månader.

"Jag måste få veta om min man lever"

För nio månader sedan försvann en asylsökande deprimerad tvåbarnspappa från Kazakstan spårlöst i Gällivare. Strax innan hade han och hans familj fått beslut om avvisning.- Jag tror att min man tagit livet av sig. Hjälp mig att få veta vad som hänt! säger den förtvivlade mamman.