Mika Timonen jobbar som handledare åt utbildningsföretaget Driva, som står bakom den pågående Psykiatriveckan i Älvsbyn. I tisdags hade han sin andra lunchföreläsning, nu på temat ”Kriminalitet och gängbildning”.
På ett enkelt och lättfattligt sätt redogjorde han för vad som är kännetecknande för ett gäng och vilka fördelar tillhörigheten innebär för någon som tidigare levt i utanförskap.
– Med ett eget regelverk och en egen moral som du kan identifiera dig med som gängmedlem får du stöd, trygghet och skydd, precis som i en familj. I gänget får du vara den du är, ärligt, rakt och utan krusiduller, förklarade han och betonade att gängbildning i sig inte behöver vara något negativt.
– I regel börjar det med att man bara har kul tillsammans. Så långt är allt bra, men om droger och kriminalitet kommer in i bilden spårar det ur.
Tvärstopp
Mika Timonen fortsatte med att tala om hur svårt det kan vara att bryta sig ur ett kriminellt gäng. Han riktade skarp kritik mot kriminalvården, som han anser har stora brister i framför allt eftervård.
– Efter fyra, fem års framgångsrik ansträngning att förändra ditt liv kommer du ut från anstalten med en kasse i handen, utan jobb och bostad. Uppmuntrande ord om att ”det kommer att gå bra för dig” faller direkt när du möts av tvärstopp på Arbetsförmedlingen och andra instanser.
– Bakom hörnet väntar ditt gamla gäng, en välbekant gemenskap där du vet att du är accepterad.
Inget medfött
Kriminalitet är ingenting man föds med poängterade Mika Timonen. Det går att motverka, bland annat med tidiga insatser mot utanförskap redan i förskolan.
Samma budskap tog Drivas beteendevetare/sociolog Åsa Bagger Hallsten upp i dagens andra föreläsning. På temat ”Identitet och kriminalitet” gjorde hon klart för åhörarna att kännetecknen för kriminalitet är förvärvade personliga egenskaper, ingenting som sitter i generna.
– Den största drivkraften är rädsla, men också skam, behov av makt och kontroll, spänning och habegär, sa hon och avslutade med ett positivt besked:
– De flesta som begår brott i unga år fastnar inte i kriminalitet, men ska de kunna släppa sin destruktiva roll måste vi också sluta tala om dem som ”före detta kriminella”.