En torsdagsförmiddag, den 16 januari i fjol, arbetade Erik Jonsson och en kollega med kompletteringsåtgärder på ett förrådsplåttak intill höghusbygget vid Lulsundsberget i Luleå. Med varken sele eller ställning föll plåtslagaren sju meter ner i isen. Han landade på fötterna och hann själv sätta sig ner innan smärtan kom.
PT träffade den då rullstolsbundne 24-åringen sex veckor efter olyckan – och vägen tillbaka har varit lång.
– Jag satt i rullstol i tre eller fyra månader. Jag flyttade hem igen i juni, då gick jag med rullator, säger han.
"Var lite påtvingat"
– Sedan gick det rätt snabbt, jag hade ett sånt här gåbord ett par veckor. Man såg ut som en stor bäbis, fortsätter han.
Efter en sommar av rehabilitering började han om att arbeta 50 procent i slutet av september. En månad senare ökade han till 75 procent, och tanken var att han skulle jobba för fullt bara veckor senare.
– Men jag kände att jag behövde jobba 75 procent året ut. Så efter julledigheten blev det heltid igen. Det var lite påtvingat, men samtidigt ville man prova på det, säger han.
Hur kändes det?
– Första veckorna var tunga, men man är ju aktiv två timmar längre, så det hade man ju räknat med.
"Då biter man ihop"
– Det var någon dag man hade jätteont i foten. En dag fick jag stanna hemma ett par timmar innan jag ens tog mig ut ur lägenheten. Nu går det hyfsat måste man väl säga. Det kan vara någon dag som man har jätteont i foten, men då biter man ihop.
Efter olyckan är Erik Jonsson stationerad i verkstaden. Han arbetar på betonggolv åtta timmar per dag – vilket ibland leder till smärtor i foten.
Stämningen på jobbet har varit bra, trots att hans egen chef är en av parterna som kan bli ansvarig för olyckan.
– De har kollat hur man mår och chefen har köpt in lite redskap som hjälper.
"Är som en gråzon"
– Bland annat en stol så jag kan avlasta benen och nya gummimattor runt alla maskiner. Alla springer och hjälper i fall de hör att jag gnäller, så det är bra, säger Erik Jonsson.
Förutom han själv och hans chef kan även Nåiden bli ansvarig för fallet.
Vems fel tycker du att det är?
– Det är som en gråzon det där. Jag hade ju inte lina på mig, så det är väl lite mitt fel. Sedan är det ju så att det ska finnas ställningar där det är över två meter, och eftersom det var Nåidens arbetsplats är det ju dem som ansvarar för att se till att det finns.
Bad om en ställning
Finns det ingen ställning kan arbetarna dock vägra att utföra sitt jobb.
– Finns det ingen ställning så ska vi packa ihop och åka, men det funkar ju inte riktigt så. Det är svårt i den här branschen, det är gråzoner överallt. Vi ska ju alltid ha lina på oss, men vissa gånger segar linan ner arbetet och då skippar man den.
Enligt Erik Jonsson bad han och kollegan om en ställning ett par veckor före det var dags att kliva upp på taket.
– Men det hände ingenting, det var bara undvikande svar. Då tänkte man att det är ju ett tag kvar, men plötsligt skulle man upp.
"Ett erkännande"
Både Nåiden och Hala Byggplåtslageri riskerar en företagsbot – som inte går till Erik Jonsson. 25-åringen kan däremot inte bli skyldig några pengar. Trots att det inte rör sig om några pengar är det viktigt för honom att inte beskyllas för olyckan.
– Skulle det nu bli deras fel så skulle ju ett erkännande inte sitta fel, säger Erik Jonsson.
Överklagar du om det blir ditt fel?
– Inte skulle man bli glad i alla fall. Det beror väl på vad domen säger, men det känns som att man skulle kunna gå till högsta domstol om det bara gick.
PT har sökt Nåidens vd Stefan Erixon.