Två gånger samma morgon ringde Älvsbybon Roland Sundberg larmnumret 112 för sin svårt sjuka sambo med misstänkt stroke och bad om ambulanshjälp.
- Tredje gången sa jag att de inte behövde skicka en ambulans. Då hade min älskade vän somnat in, berättade han i måndagens PT.
"Ett dilemma"
Älvsbyambulansen befann sig på väg till Piteå älvdals sjukhus med en dålig hjärtpatient när SOS ringde. Eftersom Älvsbyns andra ambulans bara är bemannad dagtid gick larmet vidare till Piteå som inte hann fram i tid. En liknande situation inträffade i november 2007 när en tonåring i Älvsbyn insjuknat akut och avlidit efter 30 minuters väntan på ambulans.
- Det här är ett dilemma som vi har i hela länet. Hur många ambulanser vi än skaffar oss så kommer vi hamna i sådana här lägen då ambulansen är upptagen, säger Anna-Greta Brodin, länschef för primärvården i Norrbotten, utan att kunna uttala sig om de specifika fallen.
"Larmplaner och rutiner"
Men enligt henne finns det än så länge inget politiskt beslut att utöka antalet aktiva ambulanser i länet.
- Det är enormt kostsamt om man skulle gå in med ytterligare ambulanser.
Uttryckningarna ökar
Samtidigt ökar antalet utryckningar i Norrbotten. Anna-Greta Brodin tror att det beror på att SOS i allt högre grad väljer att larma ambulans vid sjukdomsfall.
- Jag tror att man säkrar upp i större utsträckning. Vi åker ibland på utryckningar då det inte borde ha skickats ambulans och då är den upptagen.
Landstinget gör sitt bästa utifrån tilldelade resurser enligt Brodin. I Älvsbyn innebär det att en svårt sjuk i värsta fall kan bli tvungen att vänta på förstärkning från Piteå och Boden eftersom det bara finns en jourambulans på byn.
I inlandets glesbygd kan hjälpen dröja ännu längre.
- Vi har andra ställen där vi har jättelånga avstånd. Där vi inte har möjlighet att ha ambulans stående.