ÄLVSBYN (PT)
Att vända sig till kurser eller djurpsykologer för att få hjälp med sina pälsförsedda ögonstenar verkar bli allt vanligare.
- Hunden ses som en familjemedlem, och folk lägger ner mer tid på att få sina hundar att uppföra sig vettigt, säger Ann-Sofie Lundström.
Nu arbetar hon som personlig assistent men utbildar sig till hundinstruktör för att sedan gå vidare och bli hundpsykolog.
Utbildningen, som räknas som en yrkesutbildning, sker på distans från Hundens hus i Stockholm och inbegriper både teori och praktik.
Som praktik har Ann-Sofie Lundström arbetat med flera hundar i behov träning på olika områden.
Hon ger hundägarna tips och sedan är det repetition som gäller.
En av hennes klienter är Sally, en ettårig irländsk setter som gillar att bära saker.
- Hon har exempelvis tagit tekoppar från disken och lagt dem i sängen, säger Sallys matte Anita Edlund.
För att komma ifrån beteendet får Sally öva sig på att bära och lämna på mattes villkor istället för att ta saken i egna tassar.
- En promenad går lätt på slentrian när man istället bör skapa en förväntan hos hunden. Det kan räcka med enkla saker, som att låta hunden balansera på stockar och stenar, för att det ska bli spännande. På så sätt blir banden mellan djur och människa i förlängningen bättre, säger hon.
Förhoppningen är att kunna arbeta helt med hundar, men hon tror att det kan blir svårt.
- Det är inte många som jobbar enbart som hundpsykologer. Men det kan nog finnas ett uppdämt behov här i norr. Redan nu under praktiken har jag haft hand om 18 hundar, både grupper och individuellt, och faktiskt fått säga nej till några då tiden inte räckt till.