I juli opererade Yvonne Sterner sin höft för fjärde gången. I lördags kände hon hur något inte stämde efter att hon hämtat posten. Den nya höftkulan hade åkt ur sin skål och letade sig till Yvonne Sterners ljumske. Hon kan inte beskriva smärtan hon kände.
– Nej, den var fruktansvärd. Hela underredet värkte och jag kunde inte gå. Det fanns ingen chans och jag visste inte vad jag skulle ta mig till, säger hon.
Hon använde sitt trygghetslarm för att få hjälp.
– Då kom det två flickor som ringde efter en ambulans, men det fanns ingen. ”Vi har en ambulans och den är borta”, var svaret.
I stället fick hon veta att en taxi skulle köra henne från hemmet i Älvsbyn till sjukhuset i Piteå.
– Den skulle komma på en halvtimme, och jag tänkte att ”det går väl bra”. Sedan ringde de och sa att jag skulle få vänta två timmar till.
Efter tre timmars väntan dök taxin upp – men den höll inte på få med sig patienten.
– Det kom en bil med en chaufför och en bår, och där skulle jag ligga. Vi fick alltså ta grannarna till hjälp. Taxichauffören var så ledsen. Han tyckte det var hemsk, och det var det också, säger Yvonne Sterner.
Visste chauffören vad han kom till?
– Nej, han gjorde inte det. De hade skickat honom ensam med båren. Vem kan ha gjort det? Det var jättesnällt av grannarna att hjälpa till, men så ska det ju inte vara.
Bortsett från att taxichauffören var själv är Yvonne Sterner även kritisk till den uteblivna vården under resan.
– Jag hade en sådan värk att jag skulle ha haft en spruta eller vad som helst. Jag skulle ha haft en ambulans, säger hon.
– Jag fick bara skjutsen och fick ligga där och frysa. Chauffören var så gullig, men vad hjälper det. Det är något fel i systemet i det här landet.
Brita Winsa, divisionschef för närsjukvården på Region Norrbotten, känner inte till ärendet.
– Men självklart skickar man någon som kan transportera patienten. Det här måste ha blivit något klart missförstånd. Antingen att man inte har förstått hur allvarligt det var eller att man gjorde fel helt enkelt. Det finns rutiner, man skickar inte ut vad som helst bara för att någon ska åka dit, säger hon.
Anser ni att Älvsbyn har tillräckligt med ambulanser?
– Vi tittar på hela länet, och den bedömning vi gör är att tillgången är tillräcklig. Men naturligtvis är det säkert så att den inte alltid räcker till.
– Skulle det visa sig att det händer flera gånger måste man ju titta på om resurserna är tillräckliga, säger Brita Winsa.
PT har sökt Agneta Björk, verksamhetschef för Älvsbyns hälsocentral.