23-åringen är i vecka 18. "Förra gången kräktes jag fram till förlossningen, så det blev ju aldrig bra. Jag hoppas att jag ska få vara gravid någon dag utan att må illa", säger hon.
Hyperemesis gravidarum, HG, drabbar några få gravida och leder till extremt illamående, kräkningar och uttorkning. När Amanda Furtenback var gravid med sitt första barn var hon helt sängliggande till vecka 16 och kräkningarna fortsatte under hela graviditeten.
Nu väntar hon sitt andra barn och brottas återigen mot HG.
– Det känns värre nu. Förra gången hade jag svårt att äta, men lättare att dricka. Den här graviditeten har jag haft svårare att dricka. När jag blir mer och mer uttorkad mår jag mer och mer illa och då får jag även svårt att äta, säger 23-åringen som nu är i vecka 18.
Sedan vecka åtta har hon varit in och ut på Sunderby sjukhus mer än en handfull gånger och blir ofta kvar upp till en vecka.
– Jag har inte åkt in lika fort som första graviditeten nu. Nu är det riktigt dåligt när jag åker in. Då har jag inte ätit på en vecka och är helt slut. Det tar några liter dropp innan det börjar märkas någon skillnad. Fyra–fem liter innan man exempelvis kan kissa normalt. Det är ingen vätska kvar i kroppen.
Signalerna från Sunderbyn har varit att det borde gå att schemalägga dropp på hälsocentralen i Älvsbyn i förebyggande syfte.
– Efter vecka 14 blev det ganska bra. Om jag hade fått dropp i Älvsbyn efter det tror jag inte att jag hade behövt kräkas, men jag fick aldrig prova.
Amanda Furtenback hyllar personalen på Sunderby sjukhus. "All personal i Sunderbyn har verkligen varit fantastiska", säger hon.
Två remisser har skickats och nekats av Älvsbyns hälsocentral. Bland annat för att man inte kunde ge henne dropp med tillsatser.
– Jag undrade om jag kunde få ett dropp som bara är vätska, men det gick inte heller. De säger att de inte finns plats, men det tycker jag låter konstigt. Jag kan sitta i en skrubb, bara jag får droppet. Det måste ju finnas ett rum, två timmar en dag i veckan, som står tomt.
Hon har gått ner 20 kilo under graviditeten och förra veckan låg 23-åringen inlagd på Sunderby sjukhus måndag–lördag.
– På söndagsmorgonen började jag om att kräkas. Nu har jag lärt mig när jag spyr och hur det känns. Om jag känner att jag kommer att spy så skiter jag i att äta i stället. Jag har till exempel bara ätit en viss sorts smörgås under hela graviditeten. Det är bara det jag kan äta, säger hon och fortsätter:
– Innan jag lades in på sjukhus förra veckan så gick jag ner sex kilo på en vecka. Den veckan åt jag en smörgås, en våffla och lite risgrynsgröt. Sedan kräktes jag upp allt.
Förra graviditeten hade hon svårt att äta, men lättare att dricka. Nu är det tvärtom. "När jag blir mer och mer uttorkad mår jag mer och mer illa och då får jag även svårt att äta", säger hon.
Hon är nöjd med bemötandet i Sunderbyn – men den uteblivna hjälpen i Älvsbyn kan få konsekvenser för familjen.
– Hade jag inte haft HG eller om jag hade fått den hjälp jag behöver så hade jag velat ha fler barn, men eftersom jag inte får den hjälpen kommer jag inte våga bli gravid igen, säger Amanda Furtenback.
Enligt Gitt Ström, tillförordnad verksamhetschef inom primärvården i Piteå och Älvsbyn, ska det vara möjligt att få dropp på hälsocentralen.
– Generellt erbjuder vi all den vård och behandling som vi kan utföra på primärvårdsnivå. När det inte är möjligt har en läkare bedömt att vi behöver specialistnivå på de insatser som ska utföras.
Behövs det en specialist för att utföra ett dropp?
– Det beror på den totala situationen för patienten. Man gör en bedömning från fall till fall och inte bara den specifika insatsen.
Hon känner till Amanda Furtenbacks situation, men kommenterar inte det enskilda fallet.
Har Älvsbyns HC gjort fel?
– Nej, man har inte den medicinska kompetensen i vissa patientfall, medan det i andra fall kan gå bra. Det är patientens behov som styr vilken vårdnivå läkaren väljer att säga att behandlingen ska ske på. Det är lika på alla hälsocentraler.