Granberg på väg tillbaka efter frontalkrocken

Det var i mitten av februari som Linus Granberg frontalkrockade med en mötande Jeep. Änglavakt är ett svagt uttryck för vad han upplevde vid olyckstillfället med enbart ett krossat ben och en bruten hand.

Linus Granberg är på väg tillbaka. Han har kunnat parkera undan rullstolen och klarar sig bra på kryckor nu. Snart ska han få börja lägga kroppsvikt på vänsterbenet igen sju och en halv månad efter olyckan.

Linus Granberg är på väg tillbaka. Han har kunnat parkera undan rullstolen och klarar sig bra på kryckor nu. Snart ska han få börja lägga kroppsvikt på vänsterbenet igen sju och en halv månad efter olyckan.

Foto: Håkan Öberg

Älvsbyn2023-12-31 07:00

Den här artikeln publicerades första gången 1 juli 2023.

Det har krävts en del metallskruvar för att få ihop Granbergs buss vd igen, men sedan juli hoppar han mest på kryckor och rullstolen kommer främst fram ifall han behöver skjutsa runt något i huset. Han är tillbaka på jobbet på halvtid och kan snart börja lägga kroppstyngd på vänsterbenet igen.

– Jag kom in på sjukhuset torsdag kväll. Bland det första jag minns att de sa var att jag skulle vara kvar över helgen. Men vafan, jag var ju som på väg hem redan då kände jag i mitt sinne. Jag var nog gode omtöcknad och begrep inte hur illa det var. Jag vet att de pratade om en "lång rehabiliteringstid" och jag tänkte väl att jamen det blir nån veckas rehab då, säger Linus Granberg.

Han blev sängliggande på sjukhus i en månad då det krävdes ett antal operationer för att få ordning på benet. I dag har han ett ärr som löper längs efter benet upp efter knät med några mindre är här och var på benet.

– Här är då ärret från där benpipan stack ut, visar Granberg.

undefined
"Här på sidan stack benpipan ut efter olyckan", säger Linus Granberg.

Till slut fick han lämna sjukhuset och åka hem igen.

– Det var riktigt skönt att komma hem. Men samtidigt så har man känt sig gode som en blindtarm som inte gör någon nytta. Det är tur man har familj och vänner som är hjälpsamma, säger Granberg.

Även om det går framåt så är det inte färdigopererat riktigt än. Benet har börjat växa ihop och skapa ny benvävnad, men rörligheten är inte som den ska ännu. 90 grader kan han böja benet, men sen tar det stopp.

– Så om två veckor ska de "mobilisera benet under narkos". Då ska de skrapa bort lite ärrvävnad och böja benet lite mer våldsamt än vad jag klarar av för att stretcha ut det, säger Linus Granberg.

Polisutredningen av olyckan har dragit ut på tiden. Polisen som handlade olyckan gick i pension mitt under utredningen och mannen i den mötande Jeepen har varit svår att få tag på och har först nyligen kunnat förhöras.

undefined
Försäkringsbolaget tyckte att Linus Granberg skulle lämna bilen på en verkstad för en kalkyl över vad det skulle kosta att reparera den. Men det räckte att skicka en bild på bilens skick.

Försäkringsbolaget väntar polisens utredning innan de tar ställning i vållandefrågan. Men i övrigt har försäkringsärendet fungerat ganska bra, även om de inte riktigt förstod olyckans allvar de heller.

– Jag skickade in till försäkringsbolaget och undrade hur vi skulle hantera det. Jag fick tillbaka att jag skulle lämna in bilen till en verkstad så att de får skicka en kalkyl. Jag skickade bara en bild tillbaka på bilen så insåg de ganska direkt att det här inte är ett repobjekt, säger Linus Granberg.

Även om han börjar vara van de flesta situationer så dyker det fortfarande upp nya utmaningar. Förra veckans semester i Spanien bjöd på en del nya upplevelser. Till att börja med tjöt det ganska rejält i metalldetektorn.

– Men de är nog ganska vana att det är folk med metallskrot som ska igenom, så det gick bra. Men sen dök det plötsligt upp ett par rulltrappor på flygplatsen och då inser man att inte vet jag hur man går i rulltrappor med kryckor. Så nog är det fortfarande nya saker ibland, säger Linus Granberg.

undefined
När PT kom till olycksplatsen var det bara skräp kvar från Linus Granbergs bil.

Han har kunnat börja köra bil igen sedan ett par månader tillbaka vilket gör saker betydligt lättare.

– Det går bra. Däremot är det lite obehagligt när man kommer till den där kurvan, då har det en förmåga att gå lite långsammare. Man känner också att när någon kommer på att de ska göra en mindre planerad omkörning, då kan jag känna någonstans där i bakhuvet att det blir lite obehagligt. Det sitter väl i kroppen nu antar jag, säger Granberg.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!