Efter tio år av studier och forskning i Umeå med paus för ett par terminer i USA på University of Wisconsin och Berkeley anser Mikael Witterblad att han "egentligen gått en väldigt enkel väg" då han haft turen att veta vad han ville bli redan från början". I dag arbetar han som ansvarig för välfärdspolitik på Svenskt näringsliv.
– Jag ville nog bli det redan innan jag visste vad nationalekonom var för någonting. Jag var alltid intresserad av samhällsdebatten och jag insåg ganska tidigt att den i stort handlar om pengar och ekonomin. Det har säkert hjälp att min pappa har varit företagare i alla år också, säger Mikael Witterblad när Piteå-Tidningen möter upp honom i hans systers hus i Älvsbyn.
Du har studerat i USA. Har vi någonting att lära oss av dem tycker du?
– Jag tycker att man ibland måste ta ställning och inte vara rädd att tycka saker. Vi kan inte bara säga "å ena sidan och å andra sidan", vi måste faktiskt välja en av dem. I USA tar ekonomerna en mycket tydligare ställning och det saknar jag. Det finns mycket kunskap som folk sitter inne med. Det är väl kanske lite den rollen som jag har nu.
Finansdepartementet
Efter att ha varit rotad i det akademiska på Umeå universitet arbetade Mikael på Finansdepartementet i drygt fem år som departementssekreterare och kansliråd under regeringen Reinfeldt.
– Finanskrisen var en otroligt intressant tid att arbeta under. Jag var bland annat väldigt inblandad i statsbidraget till kommunerna som blev den största stabiliserande åtgärden som gjordes under krisen då 20 miljarder betalades ut.
Som ansvarig för välfärdspolitik på Svenskt näringsliv följer han nu med i hela kedjan. Från det akademiska, till det politiska och även det mediala.
– Nu måste jag kommunicera mer med media. Som nyss när jag var i Almedalen och var med i tv. Det är en konst att försöka förkorta fakta till att passa i ett 30 sekunders klipp på nyheterna.
Så hur löser vi välfärdsfrågorna? Du får fem ord på dig.
– Kämpa vidare! Haha, nej, det får du inte skriva. Mer seriöst så får vi inte glömma att vi har fantastisk välfärd, men den går alltid att förbättra. I Sverige finns en bild av att allt löser sig om vi kastar mer resurser på problemet. Men det kan fungera bättre att istället för att anställa fler lärare anställa färre och ge dem mer betalt. Det gäller att fundera på hur vi använder pengarna och att inte slappna av.
Gokart och fjärilar
Efter sju år i Stockholm känner sig Mikael hemmastadd nere i söder, men han ser till att åka upp med familjen till Älvsbyn ett par veckor på somrarna. Förutom ett årligt och ytterst prestigefyllt gokartmästerskap inom syskonskaran så har Norrbotten en del att erbjuda.
– Att gå ut på en äng och fånga fjärilar är någonting som jag försöker föra över till barnen. Bara fånga dem och titta på dem. Det sitter kvar från när jag var barn. I Stockholm finns inte samma möjlighet till det, särskilt inte med alla fästingar.
En annan sak som också sitter kvar sedan barndomen är Luleå Hockey. Sara, Mikaels fru, kommer från Skellefteå så det kan uppstå vissa konflikter.
– Det känns lite jobbigt att hon har fått barnen till att hålla på Skellefteå AIK. Jag minns att Ingrid började gråta när Luleå reducerade till 1–4 när de spelade final.
Kanske får Mikael en Luleå-fan i sin yngsta son Ivar, som ska döpas i Älvsby kyrka innan de reser vidare söderut?