Den 59-årige mannen har under flera år varit förvaltare åt sex personer från olika orter i länet, däribland två personer från Älvsbyn. Uppdraget att ta hand om personernas ekonomi skötte han till synes utan klander – fram till 2018.
När överförmyndarnämnden granskade mannens årsräkning för 2018 reagerade nämnden på att han vid flera tillfällen angett att han gett sina huvudmän fickpengar och lämnat in kvittenser på att personerna tagit emot kontanter från honom. Överförmyndarnämnden begärde ett yttrande av mannen som till svar uppgav att han hade reglerat de aktuella beloppen och att han önskade bli entledigad från sina uppdrag.
Överförmyndarnämnden valde då att göra en polisanmälan.
Mannen har medgett att han tagit ut pengarna från målsägandenas konton och förklarat det med att det var ett mörkt år då han genomgick en livskris och fick det ekonomiskt svårare. Avsikten var dock hela tiden att betala tillbaka pengarna. Han har uppgett att målsägandena fick pengar vid varje tillfälle som han tog ut pengar från deras konton. Ibland de belopp som stod på kvittenserna och ibland inte.
Han uppger också att han betalade tillbaka allt till målsägandena efter att han fick förfrågningarna från överförmyndarnämnden.
Detta motsägs dock helt av de tre målsäganden som kunnat höras i tingsrätten.
Tingsrätten menar att huruvida 59-åringen haft för avsikt att betala tillbaka beloppen saknar betydelse.
Mannen döms för sex fall av grov förskingring. Brottet bedöms som grovt då det riktats mot personer som varit särskilt sårbara och värnlösa. Han döms även för ett fall av urkundsförfalskning sedan han förfalskat en av Älvsbybornas namnteckning på en av kvittenserna.
Rätten avslår emellertid de sex målsägandenas yrkan om skadestånd på vardera 10 000 för kränkning. Rätten menar att gärningarna riktats mot målsägandenas egendom och inte deras person och kränkningsersättning utgår därmed inte.
Mannen döms till villkorlig dom och böter på totalt 58 000 kronor.
En av nämndemännen var skiljaktig och ville se mannen dömd till 11 månaders fängelse vilket bedöms vara straffvärdet på den samlade brottsligheten. Detta då hen ansåg att det är frågan om ett så allvarligt och klandervärt agerande att någon annan påföljd inte bör vara aktuell.