En vecka senare ligger Granberg fortfarande på Sunderbyns sjukhus. Han väntar på att operera lårbenet som han brutit i olyckan. När han satt fastklämd i bilen fick han hjälp av Marcus Sedig som satt med honom i väntan på ambulans.
– Jag är sjukt tacksam att det var han som var först till platsen. Han gjorde en hjälteinsats och det hoppas jag han vet, säger Linus Granberg, från sjukhussängen.
Sedig var på väg från Arvidsjaur till Älvsbyn när han blev omkörd av den svarta jeepen som kom i hög hastighet mot Älvsbyn. Några minuter senare kom Sedig till olycksplatsen.
– Det var ganska kaosartat. Föraren i den svarta bilen hade just klivit ut och höll sig för nacken. Jag stannade och försökte bedöma vem som var svårast skadad och då såg jag att Linus satt kvar i bilen. Jag klev instinktivt in i bilen och frågade om han larmat, höll huvudet åt honom och pratade med honom och försökte hålla honom lugn, säger Marcus Sedig.
Han kände direkt igen Granberg från tiden då han bodde i Arvidsjaur då de är ganska nära varandra i ålder. Han såg att det inte var vilken olycka som helst. Lårbenet stack ut genom sidan på benet.
– Det var en del blod och grejer. Det var ganska hemskt faktiskt. Men jag satt kvar och försökte hålla honom lugn för han var väldigt chockad. Det värsta var att det luktade brandrök efter att airbagen löst ut. Jag var livrädd att röklukten kom från att bilen höll på att börja brinna. Jag fick börja fundera på hur jag skulle få ut han om det skulle börja komma lågor och räddningstjänsten inte hunnit fram. Jag kände att jag kan ju inte bara lämna honom, säger Marcus Sedig.
Där blev de sittande under många tunga minuter.
– Det tog väldigt lång tid. Gissningsvis tror jag att jag satt med Linus en timme tills dom klippt lös taket på bilen. De fick ta det försiktigt för han var så fastklämd att taket spände mot honom, säger Sedig.
Till slut fick de loss honom och kunde ta honom till sjukvård och Sedig kunde andas ut igen. Det är inte första gången han är först till en olycka.
– Det här är femte olyckan jag kommer först till. Jag tycker att jag måste ha väldigt otur, säger Sedig.
Tur är det i alla fall för de som är inblandade i olyckorna då Sedig inte bara ser på.
– Även om det är jävligt obehagligt i stunden är det värt att hjälpa. Det känns bra efteråt att veta att man gjort en insats, säger Marcus Sedig.